Att röra vid tingen

Mamma och jag rensade knappar idag.

Det låter kanske som en underlig sysselsättning, men saken är alltså den att mina föräldrar köpt ett nytt hus och kommer att flytta i augusti. Det nya huset är mindre än det de bor i nu, och då och då passar de på att göra sig av med saker. En av mammas kunder syr dockor och dockkläder och kunde tydligen ha användning för lite knappar. Så mamma lovade rensa sin burk och ge henne sådana vi inte kan tänkas behöva.

En rätt stor burk var det, Felix... var det skivade rödbetor eller smörgåsgurka i den från början? Så länge jag kan minnas har den dock varit knappburken, full med skatter - vackra och fula knappar. Bl a de där guldiga och glittriga, som man älskade som barn men aldrig i livet skulle ha sytt fast på något plagg.
Idag öppnade vi burken, hällde ut innehållet på en bricka. Barndomsminnen steg till ytan. Bara känslan av att låta knapparna rinna mellan fingrarna är alldeles underbar, en särskild fysisk njutning. Om jag fick skulle jag säkert kunna sitta i timmar och bara dra händerna genom berg av knappar, medan jag lät tankarna vandra.

Rensade gjorde vi dock rejält. Vi sparade några neutrala som kan vara bra att ha, och jag la några mer extrema åt sidan som en hyllning till min barndom. Resten får väl hamna på dockor, för andra barn att glädjas åt.