Det var ett tag sedan!

Igår kom jag hem från min semester. Dryga två veckor, fördelade på Irland och Tyskland. Det var sol, det var värme, det var vänner. Det var, med andra ord, underbart. För dem av er som kanske någon gång kommer att besöka Bamberg i Bayern kan jag tipsa om Rosengarten. Denna rosenträdgård, belägen högt uppe på ett litet berg i staden, är helt fantastisk. Jag brukar besöka den varje gång jag kommer till staden. Under den här vistelsen blev det extra mycket rosenträdgård för pengarna. Dels hade jag mer ledig tid än tidigare, dels var det pga värmen. I rosenträdgården i Bamberg finns det nämligen vissa bänkar som alltid ligger i skugga - ovärderligt i sådan värme som vi hade då! Jag tog med mig en bra bok dit och satt sedan och njöt i flera timmar av skuggan, utsikten och doften. Och av boken naturligtvis. Det är också ett hett tips: Fundevogel på Austraße i Bamberg: ett modernt antikvariat, dvs nya böcker till låga priser. Efter att ha fått med mig packningen därifrån hem till Sverige lär jag inte behöva gå på gym på ett tag...

Dessutom sammanföll min vistelse i Bamberg delvis med Uwe Timms vistelse där. Timm är en tysk författare som under de senaste veckorna hållit ett antal litteraturföreläsningar vid universitetet i ovan nämnda stad. Första gången jag hörde talas om honom var när jag bodde där nere. Det skulle bli författarkväll, och han skulle läsa ett stycke ur sin nya bok. Själv blev jag ditlockad av en kompis. Samma kompis sa, när jag träffade honom för ca 2 veckor sedan, att "vår gamle vän är i sta'n". Timm var tillbaka, med andra ord. Och jag och min kompis fick återigen tillfälle att göra sällskap till en högläsning. Timms högläsning var bra, och sällskapet var som alltid mycket trevligt.

Irland var härligt, Regensburg var också fint. Men som vanligt är det Bamberg jag trivs bäst i. Det är något särskilt med staden, som något slags sagoskimmer. En av mina vänner, som numera bor i Regensburg, tolkade mina tankar när han sa att Bamberg är en stad som det är lätt att förälska sig i. Så sant, så sant. Vi har båda lämnat en del av våra hjärtan i staden, till staden, och kommer nog aldrig att få dem tillbaka.

Otroligt men sant!

Det blir inte oktober för mig - i alla fall inte för omtenta! Jag klarade mig faktiskt, och är därmed utbildad konferenstolk. Det kändes totalt overkligt när jag fick veta det, och jag har fortfarande inte riktigt förstått det tror jag. Det ger hur som helst nya möjligheter, både vad gäller arbete och fortsatt utbildning.

Nu har jag och mitt amerika-främmande precis kommit tillbaka från Uppsala. Det var träff med Sherlock Holmes-folket där, och det hela var mycket mycket trevligt. Lite film, lite mat och en hel del sällskapsspel.

Dags att försöka sova lite för att orka med söndagen...