Sista dagen i Oz? Femte Genève-resan

De senaste dagarna har jag mest fokuserat på att inte hyperventilera.

I torsdags var det nämligen dags. Det tvååriga magisterprogrammet (DEA) i tolkningsforskning vid Genèves universitet hade nått sitt slut. Vad innebär det? Opponering. En halvtimmas power point presentation av min uppsats (hållen av mig), och sedan ytterligare trettio minuter för juryn (bestående av mina handledare) samt eventuella hågade ur publiken att ställa frågor.

Flygresan till Genève var än en gång som att träda in i en annan värld. Kostymerna är jag numera van vid, och resesällskapet var ganska blandat. Men uppe bland molnen, en mörk kväll, så var det ett tag som de bilder man ser, tagna med undervattenskamera. Ljuset som blinkade på vingen lyste bara upp tillräckligt för att man skulle få känslan av ett böljande ogenomträngligt hav. Och så passande att de flesta ljusen kring landningsbanan var blå, och att det regnade i Genève när vi landade.

Kontentan av opponeringen var att det gick över förväntan, och jag blev dessutom utbjuden på lunch för att fira efteråt. Mycket bättre än så blir det sannerligen inte.

Efter en promenad i staden var jag på eftermiddagen helt slut, mitt kvällsflyg blev sedan försenat, och det var en mycket trött student som anlände i Bryssel vid halv 11 på kvällen.

Nu återstår bara att förstå att det verkligen är klart.