Digital flaskpost?

I samband med en fikapaus idag diskuterades det bloggar och bloggande. En av de frågor som togs upp var om man kände sig bekväm med att så att säga ställa ut sitt liv till beskådande på internet, och jag började själv fundera över hur det är med det där.

Kanske är det lite av ett "Big Brother"-syndrom över det hela - jag syns, alltså finns jag - men personligen vill jag gärna tro att det finns något annat i botten. Själv tycker jag om att skriva för att sortera mina tankar. Ja, jag tycker om att uttrycka mig i skrift överhuvudtaget. För det ändamålet skulle en mer traditionell dagbok duga precis lika bra, om inte bättre, eftersom den uppenbarligen inte är lika offentlig.

Och ändå... det finns en tjusning i det faktum att någon kanske faktiskt läser det som kommer till här. Det hela blir lite av en chansning naturligtvis. Precis som med gammal hederlig flaskpost vet man inte om någon kommer att läsa den alls. Och om de gör det - ifall de kommer att tycka om det de läst, spara det till en annan dag, eller slänga tillbaka det. Eller kanske avfärda det hela med en axelryckning, som ännu mer slöseri med tid.