Höstkväll i Hässelby

Det känns nästan konstigt att det är så mörkt ute. Det tycks som om det var alldeles nyligen som sommarnatten var ljus och ljum, och äventyret väntade inom cykelavstånd från var man än befann sig. Redan nu blir jag mer och mer bekväm av mig: vill hellre stanna hemma, tända lite ljus och läsa en bok. Och så lite te/varm choklad/vin till, allt beroende på sällskap och humör.

Lägenheten är numera mer än beboelig: den har blivit ett hem. Och det nästan bakom ryggen på mig. Tja, det är väl att ta i förstås. Det räckte med att bära alla tomkartonger till förrådet (och de var det gott om...). Några av banankartongerna lyckades jag till och med kränga till min granne som skulle flytta - enklare att packa för henne, och mindre skräp för mig!

Häromveckan talade jag hår med en kompis. Han hade låtit skägget växa under sommaren - hans sätt att skapa sig själv på nytt, markera att det gamla var slut och att något nytt börjat. Själv var jag och klippte mig idag. Ny frisyr - nytt liv?