Medan kopiatorn går varm

Just när jag trodde allt var klart så begärs det in mer papper! Och då menar jag inte bara "mer" papper, utan "meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer" papper. Herregud.

Okej, jag antar att de allra flesta av er inte förstod någonting alls av det där. Alltså: jag har skickat in ansökan till en magister-/forskarutbildning i Geneve. Det var i alla fall vad jag trodde att jag gjort. (Eftersom jag skickat in allt de bad om i informationsmaterialet.) Döm om min förvåning när jag i fredags fått ett brev från universitetet. Eller, snarare, min förvåning idag, när jag fick hjälp med att översätta vad som stod i det brev, de formulär och det häfte som låg i kuvertet. (Allt var på franska.) Det visade sig att de ville ha gymnasiebetyg etc, en detaljerad lista över i princip alla kurser jag någonsin läst på högskola/universitet med mera - vilket ju tar tid men är relativt lätt att ordna. Dock ville de även ha mina uppsatser och auktoriserade översättningar av sådant som inte är på franska/tyska/italienska/engelska. Hoppsan. Magisteruppsatsen i etnologi. 38 sidor. En vecka tills allt ska vara inne. Samma vecka dessutom som är kvar till slutproven. Och hur mycket kostar en auktoriserad översättning - som dessutom måste vara klar före fredag? Mitt hopp står just nu till det faktum att jag har en "Summary in English" i uppsatsen - vi får se vad de svarar på min förfrågan om det. Håll tummarna allihop!

Med allt det här på gång har jag nästan förträngt balen! För att beskriva det kortfattat var det trevligt men oerhört studentikost. Tro mig, man är inte van vid sådant som Stockholmsstudent. Vissa bitar var oerhört tjusiga - att få vandra in i middagssalens ståt vid armen på en nästan uniformsaktigt klädd, lång och ståtlig tysk gäststudent gjorde ju sitt till. Men sedan är det klart, alltmedan tiden lider och de som blir alltför överförfriskade bli mer framträdande så... påminner det mest om gymnasiestudenter som klätt ut sig. Jag vet inte om den liknelsen betyder något för någon annan, men mig säger den en hel del. Deras vilja är det inget fel på, men det är liksom en bit kvar till att vara vuxen. Fast det är klart - vem har sagt att den typiske/a studenten strävar efter att vara vuxen?