Detta trodde jag aldrig skulle ske!

Dagens väder tycks mig paradisiskt. En lätt kyla i luften, utan att det för den skull blir kallt. Och strålande, strålande solsken. För att inte tala om de underbara höstfärgerna som klär träden för tillfället. Pga jobb har jag inte kunnat vara ute och njuta så mycket, men arbetar man nu i Gamla Stan så räcker omgivningarna till för att få en på gott humör ändå. Tro mig. Och som om det inte vore nog kom jag hem för att mötas av ett önskemål framfört per e-post om att jag skulle uppdatera bloggen. (Ville bara nämna det, liksom för att - någon tycker uppenbarligen den är trevlig att läsa! Ifall nu någon av er undrade.)

Apropå höstlöv: för dem av er som, liksom jag, tycker om att låta barnet inom er njuta av att vada i höstlöv, alternativt ge en lövhög en rejäl bredsida - så där så löven yr genom luften - så kan jag varmt rekommendera omgivningarna kring den gamla kyrkogården i centrala Uppsala. Tack vare det eminenta sällskapets årsmöte med middag, samt den vänliga själ som lät mig övernatta hos henne, hade jag tillfälle att promenera förbi där, och jag kan garantera att löven är av toppkvalitet vad gäller såväl vadande som sparkande! (Om någon skulle tveka att njuta av detta offentligt så kom ihåg: de flesta förbipasserande kommer ändå att ignorera er, och de som trots allt lägger märke till er kommer förmodligen att le en del på insidan och vara på rätt bra humör ett tag framöver - glädje kan faktiskt spridas likt ringar på vattnet. Tror jag i alla fall.)

Årsmötet med middag var för övrigt en källa till glädje det också. Det är fantastiskt att ett gemensamt intresse kan föra samman så pass olika människor som alla (är jag övertygad om) njuter av varandras sällskap. Det är roligt helt enkelt! Så blev det också många skratt under denna samling för unga hjärtan.

Både en sådan middag och lövvadande under en och samma kväll - kan det bli så mycket bättre?