Viss reklam utgör en frestelse, annan... gör det inte.

Det är väl så att det lite här och där går att hitta roliga firmanamn att förgylla dagen med. Och Luxemburg lämpar sig alldeles utmärkt för sådana iakttagelser. På något vis verkar stadens företagare ha fått en mängd lysande idéer som... kanske inte alltid och inte riktigt ger den sortens uppmärksamhet ett företag vill ha.

Redan i våras föll min blick på en butik i närheten av stationen. Den säljer smink och liknande skönhetsmedel. Namnet? "Beauty Free Shop". Eh... känns som om det var vitsigt tänkt, men att jag inte riktigt vågar lita på att deras krämer inte ger mig konstiga utslag och sönderbränt hår.

Under dagens bussfärd till jobbet såg jag ett annat namn. Denna gång på ett snabbmatsställe: "Happy Sandwich". Jag förstod först inte varför jag blev så verkligen inte sugen på mackor när jag såg den. Var det att smörgåsen skulle vara "happy", med andra ord ha känslor, som jag hade svårt för? Fast å andra sidan: jag har ju ingenting emot att äta kött från djur som betecknas som "glada grisar". Tvärtom.

Hm.

Funderade lite på det, men det var när jag såg stället igen på hemfärden som jag förstod vad som kan ha påverkat mig: loggan.

Själva brödet i smörgåsen var i form av en fralla eller liknande. Helt okej. Jag gillar frallor. Problemet var färgen: den var ljuslila. Och hade ögon. Dessutom hade den ju då vad som skulle likna ett leende, i form av pålägg som stod ut ur brödet. Jag tror det var ost. Men den var grå. Och täckte något rosa som väl antagligen var salami eller nåt. Jag vet inte. Sugen blev jag i alla fall inte.