X:e kapitlet - i vilket man försöker pigga på sig, och nya sinnesintryck tränger sig på

Inte helt under isen, men fastfrusen upp till midjan.

Så ungefär skulle man nog kunna beskriva den senaste veckan. En förkylning som lett till täppthet, hosta, lock för öronen, möjligen feber - tja, en rätt vanlig halvgrav förkylning alltså - det är vad jag har upplevt.

Som tur var (får man väl säga just i det här fallet) skulle jag bara jobba en dag den här veckan. "Tur", eftersom det ju blir lite klurigare än vanligt att få ihop någonting bra om man inte hör till hundra procent, och dessutom får små käcka hostattacker då och då.

Var därför något avvaktande, men när arbetsdagen kom kände jag mig trots allt rätt pigg. Laddade ändå med halstabletter och näsdukar, samt inhandlade ett stycke nässprej på mitt kvartersapotek, allt för säkerhets skull. (Hur kommer det sig förresten att det finns så många apotek överallt i Bryssel?)

Nässprejen ja... "Är du gravid?" frågade kvinnan på apoteket när hon sträckte sig efter en flaska, efter att jag avslöjat vilken färg mina näsdukar brukade anta efter avklarad snytning. Och då svaret var nej tog hon fram en förpackning.

Efter att ha använt nässprejen ett par gånger kan följande konstateras:

- mitt luktsinne är visserligen bedövat, men jag kan ändå konstatera att sprejen luktar lite som när pappa målat något i garaget - och det var inte färg som var avsedd för inomhusbruk!

- det kan bli en eftersmak som jag skulle tro är misstänkt lik något slags lösningsmedel (vilket nässprej ju är, i och för sig).

- det står på förpackningen att barn under 12 år helst ska hållas borta från det här medlet, och om man låter barn under 7 års ålder få det i sig så är man en ond människa.

Och med tanke på att apotekerskan noga påpekade att jag får använda den MAX, MAX, MAX fem, säger FEM, dagar så är det nog rejäla grejer. (Och jag som bad om någonting svagt... Undrar just vad det "starka" är i så fall.) Luktar något lacknafta så ska det väl fungera i alla fall.

Stötte för övrigt ihop med en bekant häromdagen. En ung man som alltid verkar oerhört energisk, fantastiskt positiv och extremt intresserad och allmänbildad. Dessutom är han väldigt trevlig. Man piggnar liksom till när man pratar med honom. Undrar om han har någon telefonservice. Skulle gärna beställa väckning till, låt oss säga 6.30. Fem minuters samtal med honom på morgonen och jag skulle vara på benen på nolltid!
Eller är det bara ytterligare ett sorgligt försök att ursäkta varför jag inte kommer upp ur sängen så tidigt som jag borde? "Jo, fröken, jag skulle gå upp i tid, men jag hade ingen pigg människa att prata med."