Och vill jag att de ska veta det...?

När jag gick i skolan brukade vi prata om "fejan". Ordet var en synonym till "fejset". Föga överraskande var det folks ansikten vi pratade om. Idag - har jag förstått - hade folk trott att vi pratat om facebook. (Tja, om man bortser från det faktum att facebook inte existerade på den tiden, och att vi inte ens hade hört talas om internet.)

För några månader sedan blev jag medlem i facebook. (I facebook? På facebook? Av facebook? Hur hanterar man egentligen webplatser när man talar om dem, rent språkligt?)

Precis som så många andra har jag nu gått igenom olika faser av facebookande. Den ursprungliga entusiasmen har övergått till lite mer "normal" hantering av platsen. Från att ha kollat mina vänners sidor flera gånger om dagen - "Tänk om någon har ändrat sin status!" - och gjort diverse saker på min egen sida - "Kolla! Det finns personlighetstest också!" - kollar jag numera när jag får e-postmeddelanden om att något hänt.

Hela företeelsen får en dock att fundera. Vilka personer vill jag lägga till bland mina "vänner", dem som har tillgång till min sida? Ska det vara personer jag faktiskt är nära vän med, eller ska det vara folk jag bara träffat någon enstaka gång men är kompisar med mina kompisar? Och om jag ska höra av mig till mina riktiga kompisar via internet, ska jag då skicka meddelande via facebook eller via e-post.

För egen del har uppdelningen blivit någon slags åtskillnad mellan seriösa och korta, icke-allvarliga meddelanden. Seriöst, allvarligt och personligt går via e-post, medan korta blänkare går via facebook.

På sistone har jag också börjat begränsa vad jag lägger ut på min sida. Foton som inte direkt berör större delen av min vänkrets hamnar inte längre där, coh personlighetstesten fylls inte längre i.

Något jag dock fortfarande vacklar i är statusmeddelandet. För dem av er som inte känner till facebook är det som följer: man kan lägga in ett kort meddelande om vad man sysslar med för tillfället. Ofta skriver jag in var jag befinner mig (om jag nu är bortrest), eller om jag gör något särskilt. Ibland blir det dock bara blänkare om att jag tittar på film, har tänt mina levande ljus eller ska fika med kompisar. Frågan man kan ställa sig är: varför skulle folk vilja veta det. Och framför allt: vill jag egentligen att de ska veta det? Vill jag inte att mitt privatliv ska vara just... privat?

Säkert kan man göra en hel studie av hur facebook fungerar, och så vitt jag vet har till och med några etnologistudenter tagit sig an just den frågan!