Min lilla värld av blommor

fredag, december 28, 2007

Och vill jag att de ska veta det...?

När jag gick i skolan brukade vi prata om "fejan". Ordet var en synonym till "fejset". Föga överraskande var det folks ansikten vi pratade om. Idag - har jag förstått - hade folk trott att vi pratat om facebook. (Tja, om man bortser från det faktum att facebook inte existerade på den tiden, och att vi inte ens hade hört talas om internet.)

För några månader sedan blev jag medlem i facebook. (I facebook? På facebook? Av facebook? Hur hanterar man egentligen webplatser när man talar om dem, rent språkligt?)

Precis som så många andra har jag nu gått igenom olika faser av facebookande. Den ursprungliga entusiasmen har övergått till lite mer "normal" hantering av platsen. Från att ha kollat mina vänners sidor flera gånger om dagen - "Tänk om någon har ändrat sin status!" - och gjort diverse saker på min egen sida - "Kolla! Det finns personlighetstest också!" - kollar jag numera när jag får e-postmeddelanden om att något hänt.

Hela företeelsen får en dock att fundera. Vilka personer vill jag lägga till bland mina "vänner", dem som har tillgång till min sida? Ska det vara personer jag faktiskt är nära vän med, eller ska det vara folk jag bara träffat någon enstaka gång men är kompisar med mina kompisar? Och om jag ska höra av mig till mina riktiga kompisar via internet, ska jag då skicka meddelande via facebook eller via e-post.

För egen del har uppdelningen blivit någon slags åtskillnad mellan seriösa och korta, icke-allvarliga meddelanden. Seriöst, allvarligt och personligt går via e-post, medan korta blänkare går via facebook.

På sistone har jag också börjat begränsa vad jag lägger ut på min sida. Foton som inte direkt berör större delen av min vänkrets hamnar inte längre där, coh personlighetstesten fylls inte längre i.

Något jag dock fortfarande vacklar i är statusmeddelandet. För dem av er som inte känner till facebook är det som följer: man kan lägga in ett kort meddelande om vad man sysslar med för tillfället. Ofta skriver jag in var jag befinner mig (om jag nu är bortrest), eller om jag gör något särskilt. Ibland blir det dock bara blänkare om att jag tittar på film, har tänt mina levande ljus eller ska fika med kompisar. Frågan man kan ställa sig är: varför skulle folk vilja veta det. Och framför allt: vill jag egentligen att de ska veta det? Vill jag inte att mitt privatliv ska vara just... privat?

Säkert kan man göra en hel studie av hur facebook fungerar, och så vitt jag vet har till och med några etnologistudenter tagit sig an just den frågan!

Etiketter:

torsdag, maj 03, 2007

Och om man inte är uppmärksam...

..så kan det hända att man lägger in http-delen av en webadress flera gånger i mallen för bloggen med hjälp av lite vårdslöst kopierande, klippande och klistrande.

Nu ska i alla fall länkarna till höger fungera. Tack till SDIL som gjorde mig uppmärksam på problemet.

Etiketter:

söndag, april 29, 2007

För den som vill ha mer att surfa vidare på...

...så har jag börjat bidra till bloggen brux-elles.blogspot.com

Bara att läsa på!

Etiketter:

fredag, februari 23, 2007

För ovanlighetens skull: snälle du, fortsätt blogga!

Jag erkänner: jag är mer eller mindre bloggberoende. Inte av att blogga själv, kanske. Men då och då lägger jag ut en liten tanke eller så, eller nåt som hade kunnat vara en riktigt stor tanke, om jag bara hade tänkt efter lite.

Och när jag sitter och gör ingenting, alternativt tar en av mina alltför många pauser i uppsatsskrivandet, då kastar jag mig gärna över till andras bloggar. Jag har mina favoriter som jag följer (just ja, skulle ju ha uppdaterat min lista över bloggar... hmmm... ja, ja, en annan dag) och de flesta av dessa uppdateras då och då, även om så inte sker varje dag.

Men, Dunderklumpen, dig har det varit väldigt tyst om väldigt länge. Om du händelsevis läser detta: snälla, skriv något mer! Jag sitter ju faktiskt och pluggar här!

Etiketter: