Höstkväll i Hässelby

Det känns nästan konstigt att det är så mörkt ute. Det tycks som om det var alldeles nyligen som sommarnatten var ljus och ljum, och äventyret väntade inom cykelavstånd från var man än befann sig. Redan nu blir jag mer och mer bekväm av mig: vill hellre stanna hemma, tända lite ljus och läsa en bok. Och så lite te/varm choklad/vin till, allt beroende på sällskap och humör.

Lägenheten är numera mer än beboelig: den har blivit ett hem. Och det nästan bakom ryggen på mig. Tja, det är väl att ta i förstås. Det räckte med att bära alla tomkartonger till förrådet (och de var det gott om...). Några av banankartongerna lyckades jag till och med kränga till min granne som skulle flytta - enklare att packa för henne, och mindre skräp för mig!

Häromveckan talade jag hår med en kompis. Han hade låtit skägget växa under sommaren - hans sätt att skapa sig själv på nytt, markera att det gamla var slut och att något nytt börjat. Själv var jag och klippte mig idag. Ny frisyr - nytt liv?

Det är mycket som händer just nu

Så gick det alltså ännu längre tid innan jag kom mig för att skriva igen. Efter min lugna semester har det varit flera hektiska veckor. Jag har jobbat mer eller mindre heltid, och min lediga tid har gått åt till både min egen och mina föräldrars flytt. Jag har flyttat till en permanent bostad i Stockholm, de har flyttat ut på landet. Och jag får väl lov att medge att jag avundas dem en smula.

Men det är mycket roligt som händer i mitt liv just nu (peppar, peppar). Jag ska börja jobba på ett nytt jobb - har introduktion nästa vecka, har min nya lägenhet och påbörjar inom kort ett nytt steg i min utbildning. Det är en magisterkurs i tolkning som förhoppningsvis ska leda vidare till doktorandstudier. Det är fascinerande hur det ibland kan gå så fort att det verkar som om ingenting händer, lite som att ta sig fram i sådan hastighet att landskapet blir alldeles suddigt.