wow...

Det är gjort. Jag har utfört mitt första riktiga tolkuppdrag. Konsektolkning från engelska till svenska. Det hela pågick i drygt en och en halv timme, så jag var rätt så mör efteråt. Som vanligt är det svårt att bedöma sin egen arbetsinsats (och dessutom är det sällan eller aldrig man är helt nöjd med en tolkning), men det kändes ändå som att jag fick fram budskapet. De ansvariga verkade också nöjda med det jag gjorde, vilket naturligtvis också känns bra. Faktiskt så känns det faktum att jag överhuvudtaget tog mig igenom det hela utan att svimma eller skämma ut tolkkåren totalt rätt bra. Sedan gäller det bara att fortsätta utvecklas och våga sig på det hela igen när tillfälle bjuds. För det är rätt läskigt att sitta där framför 50 personer och förmedla vad talaren vill säga. Men det är ju roligt också. Och ingen kan påstå annat än att det är en riktig utmaning!

Efter mötet kände jag mig fortfarande väldigt samlad, och jag kan gissa att adrenalinnivån inte var att leka med. Det var Uppsala som gällde för kvällen, och så snart jag kommit på tåget satte huvudvärken in. Vad kan man säga - det är farligt att slappna av. Tågresan följdes dock av ett utmärkt läkemedel: en utsökt middag i goda vänners lag. Det var en trött men nöjd Erika som tog sig till jobbet i morse, med bara en timmes sömn i bagaget.