Der Ton macht die Musik

När man nyligen tillbringat en vecka med att diskutera språk, kommunikation och lingvistik blir man lätt lite känslig för vissa företeelser i språket.

Två fenomen jag tänkt på den senaste veckan:

På tåget till Västerås sa den inspelade rösten "Nästa station Västerås. Västerås, vilken är tågets slutstation." Det är ju inte lustigt i sig. Det lustiga var intonationen. Rösten gick upp lite på slutet av "vilken" och "slutstation". Påståendesatsen "vilken är tågets slutstation" blev därmed en fråga, mycket i stil med de lästal vi hade på mattelektionerna i skolan "Om ett tåg kör en sträcka på 50 km, och passerar 100 telefonstolpar med ett mellanrum på 25 meter, hur fort kör då tåget?" Eller, som i detta fall "om nästa station är Västerås, vilken är då tågets slutstation?"

På tunnelbanan igår: Den gamla välkända ramsan "tåg till Hässelby, se upp för dörrarna, dörrarna stängs" blev vid en station till en replik ur en actionfilm, då föraren ökade sin talhastighet för varje stavelse. Lite i stil med "oh no, oh no, oh no, we're gonna crash!!!" Fast inte lika olycksbådande.

Viktigast just nu: min nye systerson, som bestämde sig för att den 16 december skulle vara en bra dag att födas. Mamma ringde i morse och berättade. 52 cm och 4,5 kg. Och ändå tog det knappt 2 timmar. Jag är imponerad.

För övrigt: "Der Ton macht die Musik" är titeln på ett övningsprogram i tyska. Uttal och intonation, kan tänkas.