Min lilla värld av blommor

söndag, december 11, 2005

Som en annan stad - andra resan till Oz

Jag vet inte om Dorothy någonsin återvände till Diamantstaden när hon väl kommit tillbaka till Kansas. Kanske var det bara i tankarna som hon ibland återsåg sina gamla vänner och bekanta.

Själv återvände jag till mitt eget Oz nu i veckan. Och denna gång var resan helt annorlunda - ett helt annat Oz? Det var måndag förmiddag när jag äntrade planet, och redan då var skillnaden markant. Inga kostymer eller dräkter så långt ögat nådde. Och när jag promenerade till universitetskvarteren, där jag skulle bo, så var det också som vilken stad som helst. Liksom i andra städer kan man förvisso byta värld genom att byta kvarter, men även de centrala delarna av Genève tycktes mig mer vardagliga än förut.

Största delen av veckan tillbringades dock i och omkring universitetsbyggnaden. En intensiv men intressant vecka. Det enda "sorgliga" var att vi inte hittade kaffeautomaterna förrän den näst sista dagen - vi hade kunnat spara en del i kostnader för kaffe kan jag avslöja.

Medan jag fortfarande var där inleddes firandet av Escalade, ett festligt högtidlighållande av motståndet mot Frankrike. Enligt berättelserna räddade en kvinna Genève genom att använda sig av den soppa hon höll på att koka: hon öppnade fönstret och hällde den kokheta soppan över de franska soldaterna. Jag visste väl att man alltid kan lita på soppa. För oss tre utlänningar som var i staden för en vecka av seminarier och tillbringade ett par sista timmar med varandra på ett kafé blev det lite överraskande att se utklädda barn som kom in och sjöng, och sedan skulle få lite småmynt. Som någonstans i närheten av Skärtorsdag och Halloween. Men det var alltså Escalade.

Stora händelser i livet pågår medan jag pratar om detta. En vän är på väg till sin familj för att tillbringa tid med en svårt sjuk far. Min syster är höggravid och vi hoppas få välkomna en ny familjemedlem vilken dag som helst. "Life is fuzzy" sa en av våra lärare i Genève. Han har rätt, men ibland blir det mer än tydligt vad som är viktigast. Och det är inte att få kaffe.