Livet från den ljusa sidan

Lyxigt. Ledighet är lyx. Om än en grundläggande och absolut nödvändig sådan.

I går tog jag faktiskt ledigt. En god vän kom på blixtvisit, så jag ordnade ersättare på jobbet (tusen tack till S!) och bestämde mig för att bara njuta av livet en dag.

Det visade sig att en hel del av njutningen fick göras på Arlanda, pga snöstormar i München, strejkande flygplansmotorer och liknande elände, men till och med det var rätt trevligt. Till skillnad från den stress och oro som på något sätt anas i avångshallen, är ankomsthallen en plats för glädje. Jag slog mig ner i cafét, och lät mig värmas av en cappuccino, medans jag betraktade alla de som väntade på någon, de som återförenades med någon, och de som bara skulle vidare. Och det är faktiskt härligt. Jag har läst författaruttalanden om hur de brukar åka till flygplatser för att iaktta människor, och jag måste säga att skulle jag göra det skulle jag sätta mig i ankomsthallen. Om inte annat är det mer uppmuntrande än avgångarna, av någon anledning. Kanske är det bara känslan av att komma fram som lockar mig mer än själva avresan.

Till slut kom han i alla fall, 5 timmar senare än det var tänkt från början.