Tänk att jag bara pratar

Idag har jag pratat. Mycket. På jobbet, på fritiden. Ansikte mot ansikte och på telefon. Trots min i allmänhet rätt tystlåtna och tillbakadragna karaktär kan jag ibland dra igång pratapparaten så man tror att den aldrig skulle stanna. Kanske är det något i stil med "lasternas summa är konstant", fast istället "pratandets summa är konstant". Det de flesta andra sprider ut under ett antal fester, middagar och allmänna sociala tillställningar samlas hos mig på hög. Och så någon dag då och då, utan någon som helst förvarning, så brister damluckorna och pratet bara väller fram.

Vad kan jag säga - omväxling förnöjer.