Tack snälla SVT!

Ibland känns Public service-TV riktigt, riktigt underbart. I julhelgen kunde vi först njuta av "Baskervilles hund" från år 2002. En nyinspelning som tillför en hel del till Holmes-upplevelsen. Vissa detaljer är förändrade, men inte på ett helt oävet sätt. Något jag bl a la märke till var den förändrade legenden. Varför den brutale sir Hugo som antastade bondtöser byttes ut mot en som anklagade sin hustru för att vara otrogen kan man fundera på. Kanske tyckte de att det verkade mer "logiskt" med en trogen hund till hustrun som skyddade henne och sedan blev gengångare, än en helvetesbest som bara dök upp och sedan dess hemsökt släkten Baskerville. Andra förslag eller kommentarer?

Hur det än må vara med den saken så njöt jag av filmen, och jag hoppas och tror att den kan öppna andras ögon för det underbara som är Holmes-berättelserna.

Helgen fortsatte i underbar stil med "Julmord i Midsomer". Jag har saknat de där filmerna. De som får mig att längta till den engelska landsbygden, utan en tanke på att folk tycks mördas i vart och vartannat hus. Och jag funderar i mitt stilla sinne om de välgjorda brittiska deckarna på något sätt bidragit till turismen till Storbritannien. För det verkar ju trots allt så vackert och hemtrevligt, trots alla mord, i motsats till de amerikanska dito, där allt verkar brutalt och ondsint, i en hopplös kamp från det godas sida. På andra sidan Atlanten framstår det grymma som mer regel än undantag. Man kan fråga sig hur dessa olika stilar kommer sig - är samhällena så olika, eller är det den egna självbilden som utgör skillnaden?

Själv har jag nyligen kommit hem från några lediga dagar hos mina föräldrar. Mycket mat, fika och göra ingenting. Det var skönt, och jag hade gärna stannat längre. Det är trevligt att glömma bort resten av världen ibland. Men nu är jag tillbaka, och det är dags att köra igång igen. Och det är väl trots allt så det ska vara just nu. Liv och rörelse, även om underströmmarna kan tyckas alltför starka ibland.