Mer lyrik på tyska

Jag har pratat om Rilke, och väl skrivit in någon dikt av honom också, men jag ville nämna en annan tyskspråkig diktare: Hilde Domin.

En av mina favoritdikter är av henne, och den innehåller bl a ungefär "und [du] haltest mich, als wäre ich so zerbrechlich wie ich bin". Jag har alltid älskat den meningen. Man vill ju vara stark, verka stark, och inte ge sig. Och på insidan hoppas man ibland att den man är med - beroende på situation naturligtvis - bara ska hålla om en, se även det svaga i en och skydda en från världens oro och huvudets virrgångar och irrgångar.

Hilde Domins "Ausgewählte Gedichte" hamnade i mina händer i Bamberg - min egen rosornas stad - när jag som vanligt botaniserade på Fundevogel. "Modernt antikvariat" kallar de sig, och de säljer nya böcker som gått ur sortimentet eller har skönhetsfel, allt för en billig penning.

Jag ville dela med mig av Domin och den värld hon skapar ikväll. Hittade tyvärr inte dikten med min älsklingsrad just nu, men en annan får tjänstgöra så länge:

Von Grün zu Gold

Die Wege werden leer sein, Bruder,
vor meinem Haus
wo ich auch wohne,
Wege die du nicht kommst,
die ich dir nie
entgegengeh.

Im Dunkel die Überfahrt
auf den Tränen,
lange Überfahrt
von einem Tag
an dem du nicht kamst,
zu einem Tag an dem du nicht kommst.

Werd ich es lassen
auf dich zu warten
an den hellen Wegen,
vom grünen Zittern
zum goldenen Zittern
der Birkenblätter?

Tiden går och livet förändras. Ibland får man bara lära sig att leva med det nya, ibland är det svårt - som i dikten. Andra gånger välkomnar man det med öppna armar. Och vare sig man upplever den ena eller den andra typen av förändring, så är det mitt i alltihop lätt att glömma att båda existerar - och att det man känner just då också försvinner med tiden.

Och så, apropå tid: stort grattis till sköna H., som inte bara fyllde år idag, utan även firade det med en liten bjudning: det var jättetrevligt! (Och gott, inte att förglömma!)