Jag försöker i alla fall vara allvarlig

Säkert är det många med mig som har en underbar humor. Det är bara det att det inte är alla som förstår den. (Här minns jag för övrigt inte riktigt ett skämt om hur den som klagar över att den bättre hälften inte förstår dem, för att få till det med en annan, förmodligen har en bättre hälft som förstår precis vad de håller på med... Men jag minns som sagt inte detaljerna. Skojigt var det i alla fall. Bara så ni vet.)

Det gäller dock att hålla tillbaka humorn ibland. Hemma var tonen ofta rå men hjärtlig, som det brukar heta, och jag börjar lära mig att hålla tyst med skämtsamma inlägg i många situationer. De lämpar sig inte alltid för känsliga öron, och vissa kan ta illa upp. Och jag förstår dem, det får jag väl erkänna.

Ett annat läge där man får hålla sig i skinnet är när man skriver uppsatser. I alla fall kan jag, särskilt när jag börjar bli lite trött, klämma till med en kommentar som är mindre lämplig i sammanhanget, men rätt skojig. Och då gäller det att komma ihåg att radera densamma innan man skickar in någonting.

Just nu gör jag en sammanställning över ett par av kurserna jag gått under året, och till detta hör att man ska skriva en inledning och en avslutande kommentar. (Det ska bli en "portfolio" som det så vackert heter.) Har hittills lyckats begränsa mina skrivna dumkommentarer till "in this activity, our attention is turned to - indeed - attention". Egentligen ett oerhört tråkigt skämt, men jag är frestad att låta det vara kvar. Lite frihet måste man ju unna sig.