Nu ser jag alla grejerna på en och samma gång

(Det där skulle alltså varit till melodin: "Här kommer alla känslorna...", eller vad den nu heter.)

Har bott lite över ett år i den här lägenheten, och flytten närmar sig. Bott och bott, förresten. "Haft kontrakt på" är väl lite mer med sanningen överensstämmande.

Jag hade massvis med grejer när jag flyttade in, tack vare ihärdigt samlande, en förkärlek för loppmarknader, samt kvarlåtenskap i form av köksredskap efterlämnade av släktingar i rakt uppstigande led. Mycket praktiskt när man ska sätta bo. Och mycket att flytta på.

Eftersom jag flyttade in i en 3a var det heller inga problem att få plats med grejerna. Nu hägrar en (liten) etta vid horisonten, och ett och annat måste bort. Ett par sängar, en soffa, ett skrivbord och en garderob, bland annat. Garderoben och den lilla sängen kan jag tack och lov lämna kvar till mina efterboende. Den stora sängen och skrivbordet försöker jag övertyga en vän att han absolut behöver. (Återstår att se om han går på det.) Sedan lär väl Blocket och Myrorna dyka upp i handlingen.

Jag har notoriskt svårt för att göra mig av med saker och ting, och beslutsångesten just nu gäller en te-servis från - gissningsvis - 60-talet. Komplett med kanna, sockerskål och gräddsnipa, Höganäs, grå med bred brun rand och en aning grönt. Den är inte vacker, kanske inte särskilt aptitretande, men på något sätt... rolig.

Hur ofta dricker jag överhuvudtaget te, och hur ofta sker det ur just de kopparna? Inte ofta. Och jag kommer inte att ha särskilt mycket plats i den nya lyan. Ändå är det som om servisen är mentalt Karlssons-klisterfäst vid mina hyllor. Vill inte lägga den till Myrorna, vill inte lägga den till Myrorna, vill inte....

Vi får se. Förnuft eller känsla.