(Charmigt?) förvirrad

Igår skulle bli en effektiv dag. Jag hade min lista med ärenden att uträtta, och hade tänkt ut den smidigaste rutten för att få allting gjort med minsta möjliga ansträngning.

Spurtade ner mot Schuman (spurtade är nog rätta ordet, eftersom allting går långsammare i värmen, och man får betänka att allting är relativt) för att kolla lite papper inne på Rådet. Efter att nästan ha stått på näsan i trappan utanför - under överinseende av vakterna, naturligtvis: ingenting går upp emot offentlig förödmjukelse - sa killen vid säkerhetskontrollen "ca va?" Så pass mycket franska kan jag i alla fall att jag normalt sett kan svara på sådant, och vara artig tillbaka. Men i detta läge var det så pass oväntat att det tog ett antal sekunder (av förvirrad tystnad från min sida, vanlig artig tystnad från hans) innan jag fick ur mig "bien, et vous?" Missade till och med att slänga in ett litet merci i det hela. Fick en trevlig utläggning om att det var bra, att det visserligen var svalare, men att det var väl egentligen rätt skönt att det var det.

Jag har ingen aning om ifall killen flirtade med mig, eller om han bara var allmänt trevlig. För ärligt talat var jag alldeles för borta för att vara riktigt uppmärksam. Kunde bara nicka och le åt hans svar innan jag snubblade mig igenom metalldetektorn och kom in i byggnaden.

Och sedan fortsatte dagen i samma stil.

Nåja. Alla behöver ju inte vara lika smidiga som balettdansöser.