Faktiskt mest Kansas - femte Genèveresan

Lite så här i efterhand kommer ändå lite minnesbilder från Genève.

Andländer till Genève tisdag förmiddag. Slutprovsvecka och värmebölja. Dagen inleds med en tupplur i lägenheten vid Plainpalais.

Biblioteket är luftkonditionerat, och plötsligt har man ingenting emot att bara sitta i ett bibliotek. Det är modernt och ljust. Inte en plats att annars dröja på - förutom för studiernas skull - men man kan andas därinne. Utan att svetten börjar rinna. Testpresentationer hålls i grupprummet, och förslag till förbättringar ges. Presentationen för lärarkursen arbetas om ett par gånger innan jag - efter ett infall strax innan jag somnar en kväll - ändrar vinklingen helt och hållet. O tycker det blev en stor förbättring, S saknar det gamla upplägget. Jag känner mig i alla fall säkrare, och det nya får råda.

Presentationerna... vi pratar i ca 20 minuter, och sedan har juryn bestående av två lärare 40 minuter på sig att ställa frågor och be en förklara. Ingen av oss har gjort detta förut: vad är det som gäller? Frågar de bara på det jag pratar om, eller på annat från kursen också? Hur fritt får man förhålla sig till ämnet? Ska jag bara presentera det vi diskuterat, eller ska jag fördjupa mig? Måste man ha finkläder på sig?

Ser första halvan av Tyskland-Italienmatchen på restaurang. Återvänder hem, till en tv jag inte får igång. M håller mig uppdaterad via sms, och jag hör ropen och biltutorna när matchen är avgjord.

Onsdag eftermiddag kommer de första regndropparna. Vi håller andan och hoppas. På kvällen bryter det ut. Åskväder och hällregn. Det är underbart. Jag får sova i Se.s rum, eftersom han är på praktik på Madagaska i två månader. Fransk balkong, och mörka träramar kring rutorna. Regnet faller tungt mot glaset. Upp och stänga - måste något räddas från några vattenpölar? Sedan njuta av ljudet. Av känslan av hur luften rensas. Det gör ingenting att jag inte kan sova.

Regnet fortsätter under torsdagen. En presentation avklarad onsdag kväll. Torsdag förmiddag den andra. Flickorna pustar ut efteråt, lättade. Det var deras sista. Jag har en kvar. Alla goda ting är tre?

Middag med en av professorerna på kvällen. Vietnamesiskt vid Plainpalais, och det är mycket gott. Kanske sista gången vi träffar honom.

Fredagen är soligare, men regnet anas bitvis. När presentationen väl är avklarad tar jag ledigt. O och S håller sig kvar på biblioteket ett tag. Själv smiter jag iväg - ner till sjön. Tittar in i en musikaffär på vägen. Sedan bussen till Röda kors-muséet, och en tillfällig fotoutställning om The Maze, ett nordirländskt terroristfängelse, numera nedlagt. Promenad förbi FN-området. Strosar genom Arianas trädgård, förbi dess japanska buddhistiska klocka, där klottrarna inte kunnat låta bli att göra sig sedda.

Botaniska trädgården är annorlunda än jag trott. Och jag undrar vad jag förväntat mig. Förutom stora gräsmattor, en planta på varje ledig plätt. Tydlig skylt som visar vad det är. Märker att jag får svårt att bara njuta bland alla dessa skyltar. Med all denna information, alla dessa fakta, alla dessa orsaker till att dessa växter samlats på en viss kvadratmeter - de kommer från samma plats, växer i samma klimat - kan jag inte bara ta in ljud och dofter. Nyttoväxterna presenteras mycket pedagogiskt med exempel på vad som kan tillverkas av dem.

På andra sidan trädgården, vid fåglarna och rådjuren, finns en karusell. Figurerna är baserade på fabeldjur. En resa in i fantasins värld. Här får barnen leka fritt. Alldeles bredvid finns kafét. Jag går vidare - har ju avtalat glassätning med flickorna under sen eftermiddag - och hittar en bänk att sätta mig på ett tag. Försvinner in i skönlitteratur.

På vägen från parken får jag sällskap med en ung man, N. Han kan ingen engelska, och jag tänker inte ens på att fråga om han kan tyska. Så här i efterhand undrar jag om han trodde jag var tokig. Vad fick jag egentligen fram på min version av franska?

På gatan vid huset jag bor har någon bestämt sig för att redan fira inför VM-finalen. Opera på högsta volym, fönsterna öppna. Någon skriker något om musiken, som jag antar är ett krav att den ska dämpas. Ingen effekt. Jag vilar lite. Njuter. Andas. Axlarna i viloläge, redan i botaniska trädgården. På kvällen Maracana-festivalen.

Lördag morgon:

Jag kunde påstå att avresan sker i gryningen. Men det stämmer inte riktigt. Det är redan ljust, fast klockan bara är strax efter 5. Ändå är det rätt många människor ute. Jag har sovit lite och sedan gått upp för att resa min väg. De är på väg hem, ska sova efter en natt på stan.
Lämnar än en gång mitt Oz - mera Kansas för varje gång.