Ny favoritfrisör

Vissa människor vet att det är dags för dem att klippa håret när luggen börjar hänga ner i ögonen. Andra vet att det är dags när det kittlar mer i nacken, eller inte får plats i hårspännet.

För min del - i alla fall numera, tidigare hade jag också de tecknen till hands - handlar det mer om frågan "gör håret som jag vill, eller som det själv vill".

Det är sällan jag använder andra produkter än schampo och balsam i håret. Gel, mousse, vax... allt det där tycker jag oftast är onödigt - jag vill hellre ha en frisyr som är klippt snyggt, så jag slipper allt det där.

Nackdelen blir att när håret börjar växa ut så får det mer och mer en egen vilja. Åtminstone om man, som i mitt fall, har självfall. Huruvida jag ser ut som en frisk och åtråvärd pingla med rikt och glansigt hårsvall, eller en golvmopp som borde kastats för ett halvår sedan men någon av någon outgrundlig anledning fortfarande använder - allt beror på hårets humör.

Den senaste veckan har jag känt mig mer och mer som golvmopp, så igår passade jag på att få en drop-in-klippning när jag ändå var ute. Tittade in på Salong Mäster Samuel på (föga förvånande) Mäster Samuelsgatan, nära Centralen.

Och plötsligt fann jag mig och mitt hår vara i händerna på Tanja, som inte bara förstod vad jag menade när jag förklarade att jag ville kunna dra fram håret i ansiktet, inte etapper utan som en rak linje från där till där (många andra frisörer tycks vid det laget ha slutat lyssna, och placerat mig i kategorin "virrpanna"), utan också kunde komma med roliga förbättringsförslag, där grundtanken behölls, men det blev lite piffigare.

Återstår att se hur det hela ser ut efter ett par dagar med mig, och (förmodligen) brist på vax. Har det hemma, men jag vill testa utan också. Det är ungefär den spänningsnivå i tillvaron jag vill ha just nu. "Hmmm... om man skulle vara lite vågad idag. Kanske... skulle testa att inte ha VAX i håret!" Scary, scary...