En dikt till nyår

Så är det den tiden på året igen. Den då man ska blicka bakåt och tänka framåt. Fundera över sånt som hänt och planera inför framtiden. Tänka igenom det förflutna och... jaja, ni förstår vart jag vill komma.

Jag tyckte att det började bli alltför länge sedan jag la ut dikter på den här sidan. Alltså vände jag mig till min bokhylla och plockade fram en bok som jag passande nog fick till födelsedagen (i december, alltså) för flera år sedan: Das Lied des Lebens. Die schönsten Gedichte von Hermann Hesse.

Egentligen brukar jag själv fundera mest under hösten, och bli som mest nostalgisk när regnet faller. (En jäkla sits att befinna sig i när man är i Bryssel, kan jag säga.) Men alltså - med tanke på nyårets betydelse, Auld Lang Syne och allt det där, och för att det helt enkelt är en fin dikt, så kommer en av Hesses skapelser här.

Wiedersehen

Hast du das ganz vergessen,
Dass einst dein Arm in meinem hing
Und Wonne unermessen
Von deiner Hand in meine Hand
Von meinem Mund in deinen überging,
Und dass dein blondes Haar
Einst einen flüchtigen Frühling lang
Der selige Mantel meiner Liebe war,
Und dass die Welt einst duftete und klang,
Die jetzt so grau verdrossen liegt,
Von keinem Liebessturm, von keiner Torheit mehr gewiegt?

Was wir einander wehe tun,
Die Zeit verweht's, das Herz vergisst;
Die seligen Stunden aber ruhn
in einem Glanz, der ohne Ende ist.