Allt gott i det nya året...

...önskar jag er och alla andra.

Nyårsnatten blev lång, nyårsdagens morgon tidig. Eller sen, beroende på hur man ser det.

Middag och skratt, fest och musik, drömmar och tankar. Och för en stund glömde man att det var mer regn än snö i luften, och förträngde tanken på att de nya stövlarna inte hade några inlägg i sig och alltså plågade fötterna ju längre kvällen led.

Sidenkjolen smekte ju benen, och sjalen skylde axlarna så där lagom. Heltäckt och aningslöst, som en värmande famn.

(Om man nu inte betänker att värmande famnar oftast har lite mer styrsel i sig än en sjal som halkar runt och trillar av, om man inte passar sig. Fast kanske finns det någon slags symbolik i tappade sjalar jämfört med förlorad kärlek, om man bara vill tänka på det. Värme som försvinner, alternativt irriterande detalj som gärna läggs bort, allt beroende på. Ni förstår säkert.)

Och för dessa timmar som vi säger ska vara ett särskilt möte mellan gammalt och nytt, denna natt som sägs vara magisk, kommer här ännu en dikt. Denna gång på svenska!
(Man kan ju inte arbeta för tyskans främjande hela tiden. Man måste nära sitt medfödda hjärtespråk också.)

Vinter

Så kom äntligen snön
och kylan som värkt så länge
förlöste sin fasta form
över det skelett
jag nu erbjuder dig.

Fyll min krona med vind,
blås min längtan
efter ljuvlig värme
under allt som jag är
i dagar som dessa.

Den frusna markens
kaligrafiska mönster
berättar en saga
för den som kan tyda
vinterns åkrar och ängar.

(Bengt O Björklund)

Och för er som inte sett den förut, kan jag rekommendera att glida in på Argus lyriska fabrik. Alltid roligt att surfa runt lite bland dikterna där.