Ja men kör då, din... Underrubrik: Flytten, del 1.

Jag har överlevt. Första gången jag körde bil i Bryssel. Och första gången jag körde en skåpbil. I kombination.

Det finns säkert de som skulle rycka på axlarna åt denna bragd, och säga att "jaja, men det är ju massor med folk som kör skåpbil i Bryssel varje dag." Och det var väl ungefär det jag sa till mig själv både före och under bilfärden.

Dessutom är belgarna notoriska bildårar, så vitt jag har förstått det, så en liten underlig sväng här eller där borde inte sticka ut i mängden. Fast å andra sidan är det ju trevligare att inte krocka eller bli stoppad av polisen, jämfört med att bli det.

Det var alltså flyttdags. Och när man inte har kört bil på ett tag, så är en stad med massor med biltrafik och enkelriktade gator inte alltid det man längtar efter att ge sig ut i. Särskilt inte när man dessutom måste hitta en parkeringsplats i närheten av en viss port, för att tunga möbler och en mängd lådor ska lastas på respektive av.

Hur som haver. Det gick bra. Tack vare mitt moraliska stöd H., som tappert lokaliserade våra koordinater på kartan, samt det faktum att vi var ute en lördag förmiddag, medan de flesta fortfarande höll sig hemma. Eller borta. Jag brydde mig inte vilket. Bara de inte var där jag var. Och jag kan väl säga så här: det är bra att veta att man KAN köra skåpbil i storstad om det behövs. Men det är bra så länge man inte behöver göra det. Dessutom kan jag avslöja att det enda som hindrade mig från att kasta bort bilnycklarna och ta tunnelbanan hem vid ett par tillfällen, var att ingen annan hade erbjudit sig att köra hem mina grejer. Det var liksom bara att bita ihop och vrida om nyckeln. Och sedan köra ut från den där kanske inte helt riktiga parkeringsytan man intagit för att det inte fanns någon annan plats. Och hade jag inte haft sällskap i bilen kanske jag hade låtit undslippa mig både ett och annat uttryck som jag lärt mig under min levnadsbana. Och då menar jag inte "ackusativobjekt", "samhällskritisk granskning" eller "kulturmönster". Även om de säkert också kan fungera som skällsord. Om man verkligen vill.