Prinsessan på fjädern

Jag vet inte riktigt vad det kan bero på att jag på senare tid - tja, innan jul till och med - har börjat känna fjädrarna i min säng. Nog för att jag längtat efter lite hederlig massage, men sängfjädrar som liksom bucklar upp sig i revbenen fyller inte riktigt det syftet.

Bättre var det då med L:s katt Ceasar. En stor och tung hankatt som är en riktig kelgris. Dessutom tycker han om att ligga på folks axlar. Och som den katt han är, tycker han om att liksom trampa till sitt läger lite innan han lägger sig ner. Jag säger bara: får ni tillfälle att ha en ömsint katt trampa runt på era ömmande axlar, för att sedan lägga sig ner som en härligt tung och varm vetekudde på desamma - ta det i akt! Det finns verkligen inget bättre.

Men så här ett par timmars flygresa bort från L och hennes Ceasar så får man ty sig till annat. Än så länge är det bara telefonnumret jag har till en massör, men jag har lovat mig själv en massage i present om jag är snäll. Eller helt enkelt om axlarna känns stela. Vilket som nu infaller först.

I helgen var de i alla fall där de ska vara. Axlarna alltså, massörerna vet jag ingenting om. (Jojo, det var ett dåligt skämt, men nu är jag en gång mästare på sådana. Några gånger har jag lyckats "skämta till det" på ett sådant sätt att jag nog mest förskräckt folk, men de tillfällena låter jag gärna försvinna in i glömskans välsignade dimmor. Jag brukar faktiskt försöka vara taktfull. I överkant, menar somliga.)

Jag har haft en alldeles makalös helg. Så förberedd som jag kan bli inför nästa veckas jobb. (Läs: behövde inte jobba i helgen.) Har gjort så mycket som kan göras för uppsatsen i nuläget. (Läs: behövde inte plugga i helgen.) Därmed kunde jag disponera tiden fritt. (Läs: FRIHET!!!)

Så var jag också mer aktiv i helgen än jag varit på länge. Konsert på fredagkvällen: Söhne Mannheims är på turné och spelade på Botanique, där salsnamnen minner om vad byggnadens funktion en gång var. Sönerna spelade till exempel i Orangeriet. Mer om detta en annan dag, när ämnena tryter.
Lördageftermiddagen tillbringades med att öva grundsteg i lindy-hop i tre timmar. Jag får erkänna att mot slutet av de där tre timmarna kunde jag inte ens räkna till åtta längre. (Vilket man bör kunna göra för att hålla reda på takterna i lindy-hop, om det är någon som undrar.) Så kröntes helgen med ett Friskis och Svettis-pass, åtföljt av en kort spatsergång på den lokala söndagsmarknaden (mycket mat och en del kläder och hushållsgrejer) i förmiddags. Och till skillnad från i Sverige har vi haft ett underbart väder idag.

Dags att försöka sova igen: tillbaka till fjädrarnas rike!