Myskänsla, eller inte...?

Skulle precis börja skriva på ett inlägg om hur trevliga kvällarna kan vara i Bryssel (måste ju intyga att jag gillar stan, trots min motvilja mot att kliva på det där flyget tillbaka) när de börjar bråka utanför på gatan. Nåja, "gräla" ska man väl säga - det verkar inte gå till handgripligheter.

Men det är hur som helst redan över. Sitter här med öppen balkongdörr och låter den ljumma luften strömma in. Jakob Hellman snurrar återigen i cd-spelaren, jag chattar lite med kompisar, och snart blir det te och kvällsmacka. På hörnan snett mittemot sitter grannen med ett par bekanta. De bär ut stolarna så fort bekantingarna kommer, för att sitta i friska luften och prata. Passade på att hälsa med en nickning när jag kom hem - det är riktigt trivsamt att se och höra dem där, veta att det finns liv i kvarteret, att sommaren är på väg.

Igår kändes det inte riktigt lika trivsamt att de satt där. Funderade på att börja skrapa färgen av en flagnande köksstol för att slipa och lacka om, alternativt måla. Och tänkte mig att jag skulle göra det på min lilla balkong. Men med publik så där på första parkett... jag borde väl inte låta det störa mig, men det gjorde det. Nåja, en annan dag. Eller i köket!