Förvirring, förvirring, förvirring - eller är det dags för panik?

Den goda viljan infann sig faktiskt i morse. Och jag lyckades få åtminstone en del pluggande gjort under dagen, så läget såg tämligen ljust ut. "Det här fixar jag", tänkte jag. "Jag ska se över vad som ska göras, lägga upp en plan" - på jobbet har vi ju till och med kurser i studieteknik och hur man ska lägga upp sin tidsplanering, så det borde gå att kolla lite i materialet där om jag behöver tips - "ser till att ha lite självdisciplin, så är det lugnt." Nåja, lugnt och lugnt, men det borde vara görbart, utan att jag ska behöva bryta ihop på kuppen.

Sedan kom jag på något. Jag har inte gått någon kurs för tolklärare. Det har de andra som går samma program som jag i Genève. Den kursen måste jag läsa in. Det ska jag också göra under detta år. Jag vet inte ens när den börjar.

När jag kom hem satte jag mig följdaktligen vid datorn, och kollade gamla mejl. Tja, enligt den ansvariga professorn så skulle kurserna börja i januari, såg jag. Andas ut. Tills jag rullar ner i listan med kursmoduler och ser att den längst ner var satt till oktober... 2005. Spännande.

Jag skulle med andra ord ha kunnat gått en vecka på denna skola och redan ha missat en hel kurs. För att jag inte absorberar information som jag borde.

Just nu lever jag ändå lycklig i tron att hon skrev fel i sitt mejl - eftersom modulen står sist på listan borde den ju rimligtvis också komma sist. En titt på webportalen för kursen avslöjar inte heller att något skulle ha dragit igång. Men ändå... (Det hela blir ju inte bättre av att jag har en enastående förmåga att oroa mig. Vilket ju i sig är en alldeles lysande egenskap för någon som just satsat på ett frilansyrke med mycket osäkra framtidsutsikter.) Nu är i alla fall ett mejl skickat, så att jag ska få klarhet i detta en gång för alla.

Och nu då? Kvällsmat, tror jag bestämt. Och sedan dags att lägga upp den där beryktade planeringen. Man får bara hoppas att jag lyckas bättre med den än jag gjorde med att lägga upp mina draperier.