Om jag kunde.

En av de personer som undervisat mig i tyska sa en gång till oss studenter att när tyskan känns tung och svår och kantig ska man läsa Rilke. Det var så jag upptäckte tyskspråkig poesi. Det finns så mycket vackert man kan säga, och tyskan har så många vackra sätt att säga det på. Visst, det gäller säkert alla språk, men det är sällan man i Sverige får höra att det även gäller tyskan. Rilke brukar vara en säker inkörsport - men det finns så många fler! På studenthemmet jag bodde på när jag levde i Bamberg hade vi ibland poesikvällar. En i staden hemmahörande poet kom ibland, ibland var det egna alster som framfördes. Själv bidrog jag en kväll med att läsa upp en dikt av Tranströmer - bland alla de språk han översatts till finns ju tyskan.

Ikväll föll min blick dock på just Rilke. Och jag önskar att jag kunde göra som han föreslår: ta emot livets gåvor utan att bekymra sig för att de kan försvinna. Sluta försöka spara på blommorna och ta emot nya istället. Lättare sagt än gjort.

Aus: Frühen Gedichten:

Du musst das Leben nicht verstehen,
dann wird es werden wie ein Fest.
Und lass dir jeden Tag geschehen
so wie ein Kind im Weitergehen von jedem Wehen
sich viele Blüten schenken lässt.

Sie aufzusammeln und zu sparen,
das kommt dem Kind nicht in den Sinn.
Es löst sie leise aus den Haaren,
drin sie so gern gefangen waren,
und hält den lieben jungen Jahren
nach neuen seine Hände hin.