Men jag behöver det ju!

Ibland tvingas man inse hur beroende man är av saker och ting. Och, framför allt, av att de ska fungera. Igår kväll tänkte jag "Jag ska bara slänga iväg ett par e-postmeddelanden om kurslitteraturen, samt om samarbete med andra universitet, så lär berörda parter hinna läsa dem och eventuellt skicka svar på måndag åtminstone".

Tji fick jag. Min e-postserver ligger nere. Eller som de uttrycker det "pga uppdatering av servern kan det vara vissa problem med att logga in". Jo tack, det vill jag lova. Detta skulle dock bara vara den 27. Alltså igår. Men jag kommer inte in idag heller.

Jag förstår att underhållet är nödvändigt. Jag tycker det är jättebra att de gör det. Men man inser hur beroende man är av att tekniken fungerar. Och det irriterande är naturligtvis att det är något utom min kontroll - jag kan bara sitta här och hoppas att det snart kommer att fungera igen. Jag kan inte ens få utlopp för min frustration genom att se på min dator och, med desperation i blicken, utbrista "Men jag behöver det ju!" utan att verka helt knasig.
(Okej, ska jag vara ärlig har jag redan gjort det. Men det var ingen som såg. Och datorn svarade inte - vilket jag väl ska vara enbart tacksam för. Talande datorer tycker jag nämligen är om möjligt ännu mer irriterande.)