Vädrar inte morgonluft, men jag tror att jag har hittat syrgasmasken

Långsamt, långsamt försöker jag ta mig ur den mörka håla där jag vistats några dagar. Det är ungefär som att simma under vatten eller - varför inte - just att vistas i en mörk håla: det kan bli svårt att hålla reda på vad som är upp och ner, och var utgången kan finnas.

Nu har jag i alla fall kommit så pass långt att jag kan ana en strimma ljus åt ena hållet, så jag tänkte raskt grabba tag i all packning och försöka finna vägen ditåt. Dvs sätta igång med mina uppgifter till Genève. Håll tummarna för att detta ska lyckas!

Och så dagens tyska poesi:

Auf einem Bein, nachts, nackt

In der Küche stehend, schöpfte ich wieder
Seltsamen Mut, als du mir Ungelenkem,
Tropfnassem, das Handtuch, wortlos, gabst,
An das ich nicht ranlangen konnte.

av Steffen Mensching

Ganska hoppfullt, eller?