Skomysteriet löst - eller?

För alla er som legat sömnlösa om nätterna och funderat på varför så få kvinnor i Bryssel har höga klackar, hur det kommer sig att det mest är de som traskar kring institutionerna som förlänger sin räckvidd medelst skodonen, så har jag nu fått en möjlig förklaring:

gatubeläggningen.

Kullersten.

För dem av er som brukar ha skor med klack på er så kanske det enkla ordet räcker. Jag har själv känt av konsekvenserna av att gå runt i skor med lite klack på den kuller- och gatsten som så många trottoarer i Bryssel är belagda med. Trottoarerna ser trevligare ut än med asfalt, förvisso, men blir knepigare att hitta rejäla skor till.

Och med den ursäkten i bagaget passade jag på att gå på shoppingrunda igår. Lyckades efter ett tag hitta ett par som ser trevliga ut (= kan användas på jobbet) men som ändå är rejäla. Som har en aning klack, men mest består av tjocka, mjuka sulor, som förhoppningsvis kan dämpa stötarna från underlaget.

Lyckades under shoppingturen dessutom roa de trevliga anställda på Brico (litet byggvaruhus, kan man nog beskriva det som) genom mina beskrivningar av vad jag sökte (adapter till engelska kontakter, sexkantsnyckel och en viss sorts skruv till ett IKEA-köksskåp). Det hela utfört på en del nybörjarfransk och en del kroppsspråk. Men så länge jag klarar mig utan engelskan är jag mycket nöjd.

På Mediamarkt plockade jag dock fram engelskan, skam till sägandes. Jag skulle förklara att jag ville ha en CD-spelare som kunde spela skivor brända på datorn också (för alla de där bland-skivorna jag ska lyssna på när jag joggar). Den stackars gossen blev lite förvirrad, för hans engelska var inte helt på topp - dock bättre än min franska! - men nu vet jag (tack du okände unge anställde) att disques gravés är skivor man bränt själv. Som man brukar säga, man lär sig något nytt varje dag.

Och med det sagt är det nog bäst jag återgår till studierna...