Jacob, Jacob, Jacob

Jag vet. Jag tjatar. Men jag har återigen snöat in på Jacob Hellman och "Hon har ett sätt". Man blir ju kär bara av att lyssna på den! Och lite nostalgisk och sentimental och sorgsen och danssugen. Måste verkligen hitta nå't ställe att gå ut på här - nånstans med dansgolv.

För att ännu en gång dra kopplingen till den amerikanska armén var det hemskt smidigt att ha sådana kompisar, eftersom de alltid hade koll på roliga dansställen. Och eftersom de gick ut så ofta - det var bara att hänga på. Nu får man liksom jobba lite hårdare, både för att hitta ett ställe och för att hitta någon som har lust att haka på och svänga sina lurviga. Hmmm... måste tänka ut taktik inför helgen.

I helgen ska nämligen (åtminstone som det ser ut hittills):
- terminsuppsatsen till Genève vara klar.
- jag tekniskt sett ha terminsuppehåll.
- jag inte behöva förbereda något jobb, eftersom mitt nästa uppdrag är på onsdagen i veckan efter.

Slutsats: helgen är fri!!!
Mm, jag behöver definitivt en plan...