Min lilla värld av blommor

fredag, mars 03, 2006

Jag och kollektivtrafiken

Låter nästan som en slogan för SL, eller hur? Jag kan nästan se annonserna för deras nästa kampanj/tävling för mig, införda i Metro och City. "Jag och kollektivtrafiken - bidrag på max 500 ord, etc etc" Och stjäl de idén från mig så vet ni var de egentligen fått den ifrån.

Den belgiska (eller snarare brysselska - någon annan har jag ju inte erfarenhet av) kollektivtrafiken är inte heller så pjåkig. Det går att välja på buss, spårvagn och tunnelbana. Och egentligen är de också väldigt lättanvända. Egentligen. Om man nu inte heter Erika och ska åka ut till universitetet.

Om vi säger så här: det finns olika sätt att bege sig ut på promenad. Ett som kan nämnas är det kanske vanligaste: "jag tror jag ska ta en promenad". Och så gör man det. Tanke och handling är ett, så att säga.

Så finns det en annan variant: man är ute i ett ärende, men passar på att ta en promenad för att det ändå är så fint väder och man är ju ändå ute. Ett infall, liksom.

Och så finns det ett tredje sätt (ja, det finns säkert fler, men vi stannar vid nummer tre idag): man tar fel spårvagn, åker till ändhållplatsen innan man begripit detta och tycker det är pinsamt att kliva på exakt samma spårvagn med samme förare (som så snällt väntade på en när man sprang för att hinna med) för att åka tillbaka samma sträcka.

Och så traskar man iväg, för att förhoppningsvis hitta en tunnelbanestation eller en busshållplats. Och då Bryssel inte är så stort trots allt, och man kanske dessutom har lite tur, så befinner man sig relativt snabbt (15 minuter, kanske lite längre) vid stadsdelens centrum, varifrån det går en busslinje med hållplatser på listan som man känner igen. Och man vet att de även innefattar tunnelbanestationer. Räddningen är nära!

Så man kliver på bussen, får se lite av Bryssel man aldrig sett förut (och förmodligen inte kommer att anstränga sig för att se igen - så fascinerande är inte bostadsområdena ens här) och eftersom man sitter bakvänd kan man lugnt sitta kvar och titta medan.... den hållplats där man kunde bytt till den spårvagn man egentligen skulle med försvinner bakom bussen. Liksom den där tunnelbanestationen man ju känner igen men inte la märke till på listan.... Liksom Europaparlamentet, som jag brukar promenera hem ifrån... tills man slutligen befinner sig på bussens ändhållplats och kan ta en kort promenad till tunnelbanestationen Bourse, varifrån man faktiskt kan åka hem igen.

Nå, det fascinerande med denna lilla historia (i så måtto detta över huvud taget är fascinerande) är att jag i övrigt tar mig fram mycket tillfredsställande med Bryssels kollektivtrafik. Jag vet ju vart jag ska, och vet var jag ska kliva av. Och det finns dessutom bara två tunnelbanelinjer, må vara att de delar på sig så att ändstationerna är fler. Men just till universitetet är det som förgjort. Det jag brukar lyckas med är att kliva på tunnelbanan som går åt fel håll. Men jag har provat andra varianter också - valt ett tåg på rätt huvudlinje, men med fel ändstation, klivit av på fel hållplats för spårvagnen för att jag inte såg hur långt vi kommit (eller hur kort, just vid det tillfället) med mera. Jag brukar dock lyckas begränsa mig till att åka fel i ena riktningen - även om jag ser till att variera vilken riktning det är. Just promenaddagen inledde jag dock med att ta tunnelbanan mot fel ändhållplats, för att på hemvägen göra ovan beskrivna manöver.
Restid hem: 1,5h mot en halvtimme i vanliga fall.

Nåja, något ska man ju lägga tiden på. Och jag fick ju motion.