Älskade dator!

Igår bestämde sig min dator för att ta semester. Eller, tja, skärmen bestämde sig för att ta semester. Eller i alla fall kompledigt. Eller nåt. Slog på den på morgonen och kunde utropa "Skåden - !". Eller snarare "Skåden icke!" Om jag nu hade känt för att utropa något annat än såna där ord som knappt får synas i tryck.

Så pass mycket kunde man se som att datorn faktiskt gjorde det den skulle. Någonstans bakom alla de där strecken som trängdes på skärmen. Lite som på en TV vars antenn inte är ordentligt inställd. (Hur fungerar förresten det nu med digital-tv-mottagarna? Är de dagarna till ända när en person - pappa - stog på stegen och riktade antennen, medan någon annan - jag/syster/mamma - fick stå vid fönstret och agera mellanled så att den som satt vid TV:n och höll koll på bildkvaliteten - jag/syster/mamma - inte behövde megafon för att göra sig hörd. Men mycket skrika blev det. Och så denna fördröjning, som gjorde att precis när man skrek "bra!", så hann pappa vrida antennen bara lite, lite så att det blev myrornas krig igen...)

Hur som helst. Där satt jag. Hade lite artiklar utskrivna som jag kunde jobba med. Och kunde ju ta anteckningar. Men sedan måste inlämningsuppgifterna skrivas på dator. Och laddas upp på internetportalen. Och sedan (eftersom det var grupparbete) så skulle vi egentligen ha en chat. Och så behövde jag e-post ett par myndigheter. Och kolla mina bankaffärer på internet. Och ringa min hyresvärd i Stockholm, vilket jag gör via Skype. Och så...

Man inser inte alltid hur beroende man är av sin dator förrän man sitter där. Utan den. (Hur var det med kon som traskat ut ur det där båset, egentligen?)
Och så lycklig man blir när den på kvällen bestämt sig för att det får vara nog med bus, och att man själv kanske inte är så tokigt sällskap i alla fall, även om man ibland knappar in de mest ointressanta saker.

Så nu hoppas vi alla att bildkortet håller sig på plats, och att resten också fortsätter fungera.

Hmmm... kanske jag kan muta den med fler DVD-filmer....