De små tecknen

Känner ni era kroppar?

Ja, då menar jag inte om ni känner till att de finns - uppenbarligen har ni ju umgåtts hela livet, och dessutom brukar man kunna blir smärtsamt medveten om sin kropps existens när någonting är fel.

Och det är det där sista jag knyter an till. Själv har jag lärt mig att när jag inte mår bra (stress, ledsen etc) så sätter det sig i axlar och skuldror. Snipp, snapp, så drar jag upp axlarna nästan till öronen och låter dem vara där, med ytterligare spänningar och i värsta fall smärta som följd.

Fördelen med att känna sin kropp på det här området är dubbel:
1) rent kroppslig: när jag vet att jag har mycket, och tröttheten och stressen lurar runt hörnet, kan jag ge akt på axlarna och göra lite gymnastiska övningar för att få ner dem igen. På så sätt undviks alltför mycket värk i skulderregionen.
2) mental: om axlarna har åkt upp är det dags att göra något åt situationen: känna efter vad det egentligen är som pågår, och förhoppningsvis lösa det hela på ett eller annat sätt. Om inte annat kan man ju försöka ta en dag ledigt och hitta på något. Även om det inte löser situationen på lång sikt, så kan det ändå ge lite andrum.

Idag var en sådan dag när jag vaknade med axlarna uppe vid öronen. Och just nu finns det inte mycket annat att göra än att bita ihop och ta sig igenom det hela. För att parafrasera min vän K: Det bästa sättet att få saker och ting gjorda är att göra dem.

Tidsplan för vår och sommar: en enda inlämningsuppgift kvar för ETI!!!!!!!!!! Hurra!!!!!!!!! Sedan förberedelser inför presentationer och tentor i Genève i början av juli.

Juli: börja med uppsatsarbetet. Stockholmsflytten förhoppningsvis avklarad. Preliminärt flytt i Bryssel.

Slutet av juli: Mamma med väninna kommer på besök till Bryssel!!!!!!!!! Hurra!!!!!!!!!!!!!! (Min rara lilla mamma har inte varit ute och rest på åratal, och har inte flugit förut... stor eloge till henne för att hon kommer ner och hälsar på mig!)

Augusti: semester, semester, semester. Tillbringas i Stockholm/Västerås/Virsbo. Och om jag vid det laget kunnat flytta in i en ny lägenhet i Stockholm hoppas jag att tillräckligt många är kvar i Mälardals-/Uppsalaregionen för att få till en liten bjudning i det nya hemmet.