Gröngöling flyger igen - samt: regnframkallande åtgärder

Ännu en Strasbourg-vecka är avklarad i EU:s historia. I min egen privata EU-historia var det den andra jag var med på. Intensiva dagar. Det blir dock även mer samtal med kollegorna när ingen har familj på plats att rusa hem till efter jobbet.

Har än en gång kunnat konstatera att det är en smått surrealistisk känsla som uppstår när jag tittar på schemana i personalrummet och ser mina f.d. lärares namn bland dem som jobbar. Eller snarare - när jag vet att jag också finns med på listorna, tillsammans med mina lärare. De andra tolkarna är naturligtvis också väldigt duktiga, och erfarna, och jag försöker lära mig av dem också (hoppas jag lyckas!), men just det där när det är de personer som faktiskt följt oss studenter från första dagen. Att jag skulle kunna hamna i samma möte som dem...

Intellektuellt sett vet jag att det är själva poängen. Har man klarat slutprovet ska man kunna arbeta från dag 1 efter examinationen. Men det är ändå så man blir smått yr och lycklig, och tycker det är lite läskigt ändå.

På de korta stunder jag var ute i solen (vi har haft sommarväder!) lyckades jag naturligtvis bränna mig. (Att jag aldrig lär mig detta med solskyddskräm även för korta stunder i solen!)

Väl hemma i Bryssel höll penséerna i fönsterlådorna på att duka under i värmen. Vattnade rejält. Regnet kom i natt. Smattrade mot takfönstret. Och jag kunde bara vända mig och somna om. Tänkte på hur glada penséerna måste bli. Och att jag slipper vattna dem en gång till innan jag åker till Stockholm. Ännu en Sverige-resa inleds idag.