I en stuga ute i ödemarken... jag visste väl att jag är en eremit.

Håller på att förbereda mina föredrag för slutprovsveckan. Vi har redan lämnat in vissa skriftliga uppgifter som ingår i betygssättningen. Återstår alltså (för min del) tre föredrag och en skriftlig tentamen.

Just nu är det lärarkursdelen jag förbereder, vilket är riktigt skojigt. Jag tycker om att göra kopplingar mellan teori och praktik. Kanske är det det som också gjort mig så förtjust i etnologisk forskning - koppla ett stycke verklighet till ett par teoretiker, och du gör en hel del upptäckter.

Inför det föredrag jag alltså ska hålla om lärardelen så har jag valt temat undervisningsmaterial. Jag ska ge teoretiska grunder för valet av material. Låter kanske inte så upphetsande, men det är riktigt spännande. Ibland blir inläsningen dessutom riktigt underhållande...

En av de texter jag arbetar med är en bok av Jean Herbert: The Interpreter's Handbook från 1952: en klassiker på området. Den är förvisso mycket matnyttig, men den får mig också att undra vad det är för yrke jag har valt egentligen. Och huruvida det bara är den tidstypiska texten, om Herbert var så rolig, eller om det är jag som inte tar honom på allvar. Och vissa saker blir förstås bara lustiga om man tar dem ur sitt sammanhang...

Ett par exempel (som kanske bara är roliga för tolkar och/eller personer med min typ av humor):

apropå arbetsplats (i salen, eller i tolkkabin):
"either the interpreter is seated among the Conference members /.../ or he is isolated from them, for instance in a cabin."
(Oftast talar man - i alla fall vad jag har hört - om "booth" på engelska. "Cabin" får mig genast att tänka på fjällstuga. Det blir lite exil över det hela. Kanske är det franskans "cabine" som påverkat Herbert - eller säger man "cabin" också?)

Och så följande poetiska beskrivning av telefontolkning på 50-talet:
"when the interpreter sits in his glass cage"
Gyllene burar har jag hört talas om, men glasbur...? Är vi på zoo? Är det ett medicinskt experiment?

Hur som helst, dags att fortsätta läsa, så får jag skratta för mig själv här i min egen (isolerade?) stuga.