Parkliv

Nu tar jag snart helg! Jag vet att det bara är torsdag, men imorgon är jag ledig (efter att tacksamt ha tagit mig an en massa jobbdagar de senaste två veckorna). Det är flyttdags i Bryssel. Och eftersom jag inte har tagit hit så mycket saker så borde det gå relativt smidigt.

För övrigt har vi haft sensommarväder hela veckan. Det är bara de senaste dagarna det varit lite kvavt, annars har det varit underbar höstluft på morgnarna, och varmt under dagen när solen ligger på. Det har bara varit att njuta av livet...

På morgnarna tar jag vägen genom parken till jobbet. Vid tennisbanorna blommar luktärterna (?) för fullt, trädens löv är gigantiska, mörkt gröna. Växtligheten utgör fond till det "grekiska templet" som står i parkens västra del. Hundägarna är ute, morgonjoggarna är ute, och många - liksom jag - passerar genom parken på väg till arbetet.

På eftermiddagarna är parken fylld av fotbollsspelande ungdomar. Barn som leker och hundar som springer fritt. Älskande par vilar sig i trädens skugga, och här och där dyker en motionär upp igen.

Kvällstid bör parken undvikas. Ändå är det lockande att strosa där, när lyktorna sprider ljus, och för ett ögonblick kan få en att glömma det moderna i Bryssel.

Jag undrar vad jag kommer att minnas av staden när jag flyttat härifrån. Blir det skuggorna i parken, träden eller gatorna? Rivningshusen eller sekelskiftesundren - vilka ju kunnat vara i varandras skor, så att säga, en ständig motsägelse mellan bevarande och förfall? Eller är det de små kattspåren som förevigats i cementen vid personalingången till militärmuseet?

Jag antar att det återstår att se.