Min lilla värld av blommor

lördag, mars 10, 2007

Våren är här!

Vårtoppmötet må vara över: helikoptrarna surrar inte längre i luften, och trafiken får flyta längs sina vanliga vägar utan att bli omdirigerad.

Redan innan vårtoppmötet kom våren, och antikmarknaden på Sablon ter sig ännu rarare i solsken. Buss 95 not Boeurs åker förbi, jag med den, och på lördagförmiddagen får man åka utan att bli hindrad av de som vill njuta av helgnöjet. Söndagseftermiddagar är det värre, bussen kommer knappt fram, och det klokaste är att kliva av en hållplats innan Sablon, för att i lugn och ro promenera den sista biten till marknaden.

Nästan 15 grader är det ute, och med den blå himlen över Bryssels hustak är det som att livet strömmar igenom en igen. Det är lustigt vilken skillnad vädret gör. Väl nere på stan räcker det att bara gå längs med gatan i lugn takt, titta in i en bokhandel eller två, för att känna att livet är underbart. Och det är inte lång tid man vill titta på böckerna: man vill ut, ut i solen och värmen! Bryssel kan var mycket grått och tråkigt på vintern när det regnar - det är som att hela staden går i ide, inte som hemma i Sverige där det inte är någon ute på gatorna, utan som om alla byggnader bestämde sig för att nu får det räcka. Många av de är grå, många skulle behöva få fasaden rustad, och utan grönska omkring sig ser det inte längre pittoresk-sjabbigt ut, utan mer bara sjabbigt. Men när löven är tillbaka och solen skiner, då är Bryssel vackert. Och det säger jag utan att skämmas!

Etiketter: ,

måndag, februari 05, 2007

Och ja, jag har ett barnsligt sinne för humor

Sopbilen åkte just förbi utanför. Grön och skön, med roterande ljus.
Och vad kallas modellen? (Det står att läsa på förarhyttens utsida.)

"Pusher 2000"

Och jo, jag vet att ordet kan betyda mer än detta, men omedelbara associationer har faktiskt för min del enbart med förbjudna substanser att göra.

Jag kan inte låta bli att fnissa.

Etiketter:

tisdag, januari 30, 2007

Och så blir man extra glad...

...när man på vägen hem får bevittna hur mor och dotter på promenad går förbi pappas arbetsplats (en byggarbetsplats) och glatt vinkar upp mot byggställningen.

Ropen skalla - kärlek till alla!
(Eller, mer ordagrant citerat från dottern upp till fadern: "Trilla inte ner!" Fast på franska då, förstås.)

Etiketter: