Inte helt under isen, det är bara tårna som frusit fast

Skulle börja ett nytt liv. Blev magsjuk.

Vet dock inte om det kan bero på råkostsalladen jag satte i mig igår kväll, eller om det kanske har mer att göra med de glas vin som följde, samt den choklad jag satte i mig idag...

Får nog göra ett nytt försök när jag känner mig piggare. Och tills dess får jag väl betrakta det te och bröd som jag törs äta som någon slags fasta. Vilket ju ska vara bra. Eller nåt.

Vardagsromantik

Ett lätt regn, en mild höstdag. Terrassdörren öppen mot den friska luften. Fåglarna hörs, och smattret mot marken när regnet någon gång ökar i styrka. Stilla, vemodig musik att lyssna på. Massor med kaffe och tveksamma försök att skriva på min uppsats.

Det känns lite film, på nåt sätt. Fast då skulle jag förstås inte jobba med en uppsats, utan med en roman som skulle bli bästsäljande, och sedan vinna mitt livs kärlek - alternativt gå under i en ensamvargstillvaro, beroende på om det var mer åt Hollywood- eller alternativ-film-hållet. Och det är klart. I allmänhet är det väl förresten männen som ska sitta och hamra på sina datorer/skrivmaskiner i ensamt skapandetillstånd, innan de finner den sant givande tillvaron/samvaron i form av kvinnlig närvaro. Typ Jamie i "Love Actually". Nåja. Jag har i alla fall sticketröja på mig, precis som han hade. Alltid något.

Kan man därmed sluta sig till att jag bejakar min manliga sida? Eller att jag tittat för mycket på tv? Eller att jag helt enkelt snöat in på "Love Actually"? Särskilt med tanke på att den där vackra snön, som man kan vara ute i utan att verkligen behöva mössa eller tjock jacka som visserligen värmer, men också effektivt döljer hela ens person, knappast lär dyka upp här. Vi kör mer på regn, som sagt.

Ut från filmen, in i vardagen. Som inte är så dum, trots allt.

Vart tog disciplinen vägen?

Det var en gång... när jag faktiskt kunde sätta mig ner och plugga på ett effektivt sätt. Just nu börjar jag mest tänka på annat när jag sätter mig med böckerna. Det knepiga är väl att motivera sig, när man nu har turen att få (enligt mina mått mätt) ordentligt med jobb, och ett jobb som man kan tänka sig att hålla på med i några år framöver.

Ikväll satte chokladsuget in vid bokläsningen. Klockan närmade sig halv elva, och alla butiker är stängda sedan länge. Men jag vill ju... Lösningen fick bli en kort promenad till en automat som nyligen installerades vid vår nya hörnbutik (snabblivs). Trodde jag. Automaten vägrade fungera.

SÖTSUG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Fast å andra sidan - jag fick tillbaka pengarna jag stoppat in, plus 10 eurocent. Alltid något.

Tack, Christer!

Blev så glad när jag såg på morgon-tv idag. De intervjuade Christer Fuglesang om den nära förestående rymdresan.

Man kunde ju tro att jag gladde mig åt att han snart ska få åka, att en svensk slagit sig fram som astronaut, och en massa andra grejer. Och det gjorde jag väl också. Men det viktigaste var:

Christer skilde på CHANS och RISK.

Dvs som i att det alltid finns en risk för att något ska fördröja rymdfärden ytterligare, men att chansen att han ska få åka är väldigt stor.

Det är underbart. Hur många gånger har jag inte gnisslat tänder eller skrattat rått åt de uttalanden och nyhetstexter där man talar om "chansen" för att fler ska dö i en sjukdom eller olycka, och nästan gett upp hoppet om att folk nånsin ska förstå att det faktiskt finns en poäng i att skilja de två orden åt - även om man oftast kan förstå av sammanhanget vilket ord talaren (eller skribenten) egentligen menar.

Så, Christer Fuglesang, hoppas du kan bli en förebild för både rymdresenärer och svensktalande!

Den lille hemfysikern, Del 3

Om någon undrar, så kan jag nu avslöja att köttfärssås torkar in precis lika bra i en teflonpanna som i vanliga stekpannor, men när man väl börjar få loss den går det betydligt lättare att få den helt ren.


***********
Den lille hemfysikern: en serie i obestämt antal fristående delar. Uppgiften är att testa de där sakerna som får en att tänka "jag borde vetat bättre". Allt för att läsarna ska slippa göra det själva.
Tidigare avsnitt (ej publicerade under egen titel) inkluderar:
-Så spräcker man en kylskåpshylla
-Glas tål inte eldslågor
***********


Serien tillägnas alla fysiklärare: Även fd elever utför experiment!

Mina barn, andras jävla ungar - fast för tänkandet.

Motsvarigheten för ovanstående på det intellektuella området är väl närmast "mina påståenden bygger på rena fakta, andras bygger enbart på ideologi". Och någonstans längs vägen glömmer man bort att fakta sållas i enlighet med... tja, ens tankar kring vad som egentligen är viktigast att hålla i minnet. Ideologi, om man så vill.

Mest irriterad blir jag nog när de som borde veta bättre talar sig varma för att det skulle finna någon slags värderingsfri forskning. På morgontv säger en representant för Timbro att man bör lägga ner diverse statliga myndigheter eftersom de producerar ideologisk forskning, och istället lägga över deras forskningsuppdrag på universiteten. Som ju är... eh... totalt icke-ideologiska? Förutom det faktum att man måste forska om "rätt" ämne för att få finansiering - vare sig det är staten eller privata företag som går in och finansierar forskningen. Och komma fram till resultat som finansiären tycker är värdefulla för att få fortsätta sitt projekt.
Säkert kan den ideologiska vinklingen vara mer eller mindre stark, men någontans finns ändå en anledning till varför man ser på vissa frågor ur en viss synvinkel. Argumentet "universiteten är oberoende" håller inte ända fram.

Ett liknande fall är när president Bush kallar en domstol för "aktivistdomstol", när den fällt en dom som påverkar homosexuella pars juridiska rättigheter. Bush är starkt konservativ i de frågorna. Ens egen ideologi blir så att säga osynlig, medan alla andra tycks hjärntvättade. Domstolen lär - enligt honom - vara full av folk som påtvingar andra sin ideologi. Kan vi gissa i vilken riktning domstolens beslut gick?