"The everlasting 'why?'" - en nypa existentialism i tolkarnas cyberrymd

Jag vet inte hur många gånger jag har sett "Ett rum med utsikt", men det är många. En ung flicka, vars blod svallar hett, fast det ju inte bör göra det i en fin övre medel-(lägre överklassflickas ådror, finner passionen och därmed lyckan med ung man som ständigt frågar "varför?", samt skriker ut sin kärlek till livet från toppen av ett träd i en italiensk lund. (Ja, antingen förälskar man sig väl i honom direkt, eller också flyr man för livet.)

En ny länk i den existentiella traditionen står att finna på varje (åtminstone frilansande) EU-tolks websida. När man loggar in för att se vilka nyheter som finns inom Kommissionens tolkvärld, vilka möten man är insatt i och vilka dagar man kanske, kanske, hoppas och håller alla tummar, man har blivit erbjuden jobb, så kan man både kolla sitt program och kolla att ens personuppgifter stämmer. Och vilka länkar ska man klicka på för att komma till de respektive sidorna?:
-"Who am I?", samt
-"What am I doing?"

Och det är väl något vi alla, tolkar som övriga yrkeskategorier, kan fråga oss ibland. (Kanske inte alltid för att vi funderar över just de filosofiska delarna av vår tillvaro, förstås. Själv brukar jag ibland befinna mig mitt på golvet i mitt vardagsrum, yttrandes frågan "Vad var det jag skulle göra egentligen?", vilket har mer med disträhet och ett stundtals uselt närminne att göra, än att jag är så värst vidare filosofiskt lagd.)

Hur som helst, en eloge till den som valt just de formuleringarna för sidan. Hellre detta, än något slentrianmässigt i form av "program", "CV", eller liknande.


PS. För den som, liksom jag, gillar Merchant-Ivory-filmer just i stil med "Ett rum med utsikt", så kan jag rekommendera "Fool Britannia" ("Stiff Upper Lips" i orginal) - en parodi på just dessa filmer. Stundtals löjlig, stundtals på kornet.