För den som vill ha mer att surfa vidare på...

...så har jag börjat bidra till bloggen brux-elles.blogspot.com

Bara att läsa på!

En andra vår

Nästan 30 grader i Strasbourg, inte långt efter i Bryssel... Plötsligt var sommaren över oss.

Det kanske låter lite väl dramatiskt att uttrycka det på det viset. Det var ju inte som om sommaren gömde sig bakom en buske och sedan hoppade på oss ur ett lömskt bakhåll. Nej då, den kom snarare spatserande, och så var den till slut där. Men vi kan ju säga som så att tiden mellan hägg och syren (ett uttryck som jag alltid har älskat), är komprimerad till... låt soss säga cirka 30 sekunder nere i Bryssel. på ett ungefär.

De olika temperaturerba vid samma tidpunkt, som leder till olika växtmönster i de länder jag bor i har fått mig att inse hur mycket jag hänger upp på just årstidernas växlingar. Förösker jag minnas när något hände, något som skedde hemma i Sverige, så tänker jag inte bara på vad jag gjorde just då. Jag tänker också att "tussilagon (alternativt vitsipporna, påskliljorna, syrenerna...) blommade, så det måste ha varit ungefär..." I Bryssel kommer jag så långt som till "krokusen (eller magnoliorna/körsbärsträden/häggen...) blommade". Men det där att kunna dra en slutsats om vilken tid på året det då måste ha varit, så långt har jag inte kommit än.

Här hemma i Sverige är det inte lika varmt just nu. Idag är det runt 10 grader i Stockholm, och det känns lite ovant. Ovant, men inte obehagligt. Igår var det varmare än så - en av de där dagarna när man inte riktigt vet om man ska ha jacka eller inte. Det verkar som om våren har lika svårt att bestämma sig som jag brukar ha. Men så ska det väl vara: det är ju trots allt april!

Snart tänds valborgseldarna, och vi får åter sjunga in våren: sköna maj välkommen!

"Det känns som om man var utomlands"

Är det nån mer än jag som har reagerat på det. Att man då och då, under varma kvällar i Sverige, kan få höra någon säga att "det är precis som att vara utomlands"?

Uttalandet avslöjar inte bara vad vi anser om Sverige - att vårt land skulle vara kallt och mörkt för det mesta, utan folk som sitter ute och äter etc - utan även om vad som anses vara "utomlands". För om man tänker efter, och kategoriserar det hela geografiskt, så vore ju norra Finland, eller Stavanger-fjorden lika mycket utomlands som franska rivieran eller spanska solkusten. Och varför inte ta en tur till Sibirien? (Vilket vi väl alla rent spontant associerar till total iskyla året runt, för övrigt.)

Men utomlands, det utomlands som verkligen räknas, det är det utomlands dit semesterresorna brukade (och brukar) gå. Till varmare breddgrader med soliga stränder.

Här i Bryssel har vi just nu runt 30 grader om dagarna. De som var lediga igår smet iväg till skuggan i parken. På kvällarna fylls trottoarerna utanför barer och restauranger med folk som hänger där och minglar och pratar.

Och, tja, det känns precis som om man var utomlands!

Myskänsla, eller inte...?

Skulle precis börja skriva på ett inlägg om hur trevliga kvällarna kan vara i Bryssel (måste ju intyga att jag gillar stan, trots min motvilja mot att kliva på det där flyget tillbaka) när de börjar bråka utanför på gatan. Nåja, "gräla" ska man väl säga - det verkar inte gå till handgripligheter.

Men det är hur som helst redan över. Sitter här med öppen balkongdörr och låter den ljumma luften strömma in. Jakob Hellman snurrar återigen i cd-spelaren, jag chattar lite med kompisar, och snart blir det te och kvällsmacka. På hörnan snett mittemot sitter grannen med ett par bekanta. De bär ut stolarna så fort bekantingarna kommer, för att sitta i friska luften och prata. Passade på att hälsa med en nickning när jag kom hem - det är riktigt trivsamt att se och höra dem där, veta att det finns liv i kvarteret, att sommaren är på väg.

Igår kändes det inte riktigt lika trivsamt att de satt där. Funderade på att börja skrapa färgen av en flagnande köksstol för att slipa och lacka om, alternativt måla. Och tänkte mig att jag skulle göra det på min lilla balkong. Men med publik så där på första parkett... jag borde väl inte låta det störa mig, men det gjorde det. Nåja, en annan dag. Eller i köket!

Kvarlängtan

Jag hinner lagom sätta mig på flygbussen från Bromma till Cityterminalen innan den sätter in. Den där melankoliska Sverige-känslan, som får en att vilja kliva av flygbussen och aldrig kliva på den igen.

Och vem kan klandra mig? Långfredag med underbart väder, en föraning om sommarens ljusa kvällar. Ledig från både jobb och plugg för en helg, och på väg att träffa familj och vänner. Morgonen efter en tågresa till Västerås, med det mälardalska jordbrukslandskapet utanför fönstret. Det behövs inte mycket mer för att jag ska vilja rota mig ordentligt i Sverige igen.

Relationer - att man aldrig lär sig

På senaste tiden har det ägt rum väldigt många relationsdiskussioner i vänskapskretsen. Ovanligt många, skulle jag vilja påstå. Vissa blev så engagerade att de drog ihop en middag med relationer som diskussionstema. Relationer och dejter, ska kanske tydliggöras. Korrekt uppförande i olika länder och kulturer, vad män respektive kvinnor söker i största allmänhet och... jag vet inte allt.

Kanske är det inte särskilt fövånande om jag avslöjar att alla inblandade är singlar. Och att vi (nästan) alla kommer från olika länder gör ju sitt till. Det som kanske är mest intressant är att när man blir tillfrågad om något - dvs hur något "bör" gå till i Sverige, och vad jag tycker att man "ska" göra - då har jag oftast inga svar alls. Och om jag funderar ett tag, och sedan svarar, så kommer jag än senare på att "det kan ju vara precis tvärtom också". Vilket i princip betyder: använd vanligt folkvett, så ska det nog ordna sig. Kruxet blir ju då när "folkvettet" är kulturbundet, och det som är regel i ett land blir väldigt underligt i ett annat.

Och att det dessutom kan vara helt individuellt. Vissa frågor finns det inga svar på - att man aldrig lär sig det.