Dags att köpa hem?

Har lyckats förkyla mig - igen! Eller också är det det gamla halsonda som aldrig riktigt försvann.

Men - tänkte jag - nu är jag ju i Stockholm, där jag redan råkar ha en flaska naturmedel i kylskåpet. En matsked sådant, två gånger om dagen, och det hela borde snabbt vara kirrat. Möjligen med stöd av ordentligt med sömn och rejäl mat.

Sagt och gjort. Tog fram flaskan, skakade den, och tog en matsked. Allt enligt instruktionerna.

Sedan började jag läsa innehållsdeklarationen.

Om man bortser från diverse smakämnen, förtjocknings- och sötningsmedel, så innehåller min medicin timjan, vatten och likörvin. Fast i omvänd ordning, andelsmässigt sett.

Och jag undrar om jag inte skulle få mer för pengarna om jag helt enkelt gick och köpte hem en flaska likörvin och hackade i lite timjan. Om det nu gör någon skillnad. Nej, nästa gång köper jag Kanjang. Då är det i alla fall något i jag inte känner igen, som jag kan inbilla mig verkligen hjälper mot förkylning.

Underbart insnöad!

För er som, liksom jag, har insett hur underbara berättelserna om Sherlock Holmes är, och som dessutom tycker det är kul att piffa upp datorn lite:

gå in på (eller kanske "i", om det ska vara grammatiskt korrekt!) A Large Tin Box från Camden House.

Skärmsläckare för äldre versioner av Windows samt - jag älskar denna sida! - små ljudsnuttar som man kan ladda ner och använda istället för de rätt tråkiga trudelutter som är inprogrammerade för Windows. Slå på datorn, få ett e-postmeddelande, stänga av datorn och en massa annat - allt kan få sitt eget citat från berättelserna.

Själv har jag nu installerat ett par ljudfiler redan, och får därmed bland annat den stora glädjen att höra hur trevligt det är att ni är tillbaka i London, herr Holmes, varje gång jag loggar in.

Åh - jag älskar att vara insnöad!

Vad är en bal på slottet?

Det är så roligt att dansa! Dansa och le, och liksom sväva fram genom salen.

Tror jag i alla fall. Det där med själva svävandet har jag liksom aldrig lyckats med, även om jag både dansat och lett.

Dessutom har jag varit på bal, i fin klänning och med välklätt sällskap. Och jag tyckte mig därmed ha breddat min allmänbildning tillräckligt för att inte behöva utsätta mig för det hela igen. Men sedan såg jag den...

... i en butik i Luxemburg: en vinröd balklänning för 199 Euro. För er som inte håller reda på växelkursen kan jag avslöja att det inte ens är 2000 kronor - och att balklänningar under 2000 kronor är fantastiskt billiga. Med andra ord borde man passa på att köpa den direkt, ifall det finns minsta möjlighet att man ska iväg på bal inom de närmsta 10 åren eller så.

Turligt (?) nog hade jag inte fått lön, och kunde därför inte kosta på mig att slänga ut 2000 pix på något jag kanske aldrig får ha på mig. Och förhoppningsvis (!) är den såld ifall jag är där efter löning. För det finns ändå så många andra hål att stoppa de där pengarna i. Och vad är förresten en bal på slottet?

Viss reklam utgör en frestelse, annan... gör det inte.

Det är väl så att det lite här och där går att hitta roliga firmanamn att förgylla dagen med. Och Luxemburg lämpar sig alldeles utmärkt för sådana iakttagelser. På något vis verkar stadens företagare ha fått en mängd lysande idéer som... kanske inte alltid och inte riktigt ger den sortens uppmärksamhet ett företag vill ha.

Redan i våras föll min blick på en butik i närheten av stationen. Den säljer smink och liknande skönhetsmedel. Namnet? "Beauty Free Shop". Eh... känns som om det var vitsigt tänkt, men att jag inte riktigt vågar lita på att deras krämer inte ger mig konstiga utslag och sönderbränt hår.

Under dagens bussfärd till jobbet såg jag ett annat namn. Denna gång på ett snabbmatsställe: "Happy Sandwich". Jag förstod först inte varför jag blev så verkligen inte sugen på mackor när jag såg den. Var det att smörgåsen skulle vara "happy", med andra ord ha känslor, som jag hade svårt för? Fast å andra sidan: jag har ju ingenting emot att äta kött från djur som betecknas som "glada grisar". Tvärtom.

Hm.

Funderade lite på det, men det var när jag såg stället igen på hemfärden som jag förstod vad som kan ha påverkat mig: loggan.

Själva brödet i smörgåsen var i form av en fralla eller liknande. Helt okej. Jag gillar frallor. Problemet var färgen: den var ljuslila. Och hade ögon. Dessutom hade den ju då vad som skulle likna ett leende, i form av pålägg som stod ut ur brödet. Jag tror det var ost. Men den var grå. Och täckte något rosa som väl antagligen var salami eller nåt. Jag vet inte. Sugen blev jag i alla fall inte.

Fram för hatten!

För ett tag sedan var det en kille som hälsade på mig genom att lyfta på hatten. Och jag måste bara säga: det ser så stilfullt ut - mer hattar till folket!

X:e kapitlet - i vilket man försöker pigga på sig, och nya sinnesintryck tränger sig på

Inte helt under isen, men fastfrusen upp till midjan.

Så ungefär skulle man nog kunna beskriva den senaste veckan. En förkylning som lett till täppthet, hosta, lock för öronen, möjligen feber - tja, en rätt vanlig halvgrav förkylning alltså - det är vad jag har upplevt.

Som tur var (får man väl säga just i det här fallet) skulle jag bara jobba en dag den här veckan. "Tur", eftersom det ju blir lite klurigare än vanligt att få ihop någonting bra om man inte hör till hundra procent, och dessutom får små käcka hostattacker då och då.

Var därför något avvaktande, men när arbetsdagen kom kände jag mig trots allt rätt pigg. Laddade ändå med halstabletter och näsdukar, samt inhandlade ett stycke nässprej på mitt kvartersapotek, allt för säkerhets skull. (Hur kommer det sig förresten att det finns så många apotek överallt i Bryssel?)

Nässprejen ja... "Är du gravid?" frågade kvinnan på apoteket när hon sträckte sig efter en flaska, efter att jag avslöjat vilken färg mina näsdukar brukade anta efter avklarad snytning. Och då svaret var nej tog hon fram en förpackning.

Efter att ha använt nässprejen ett par gånger kan följande konstateras:

- mitt luktsinne är visserligen bedövat, men jag kan ändå konstatera att sprejen luktar lite som när pappa målat något i garaget - och det var inte färg som var avsedd för inomhusbruk!

- det kan bli en eftersmak som jag skulle tro är misstänkt lik något slags lösningsmedel (vilket nässprej ju är, i och för sig).

- det står på förpackningen att barn under 12 år helst ska hållas borta från det här medlet, och om man låter barn under 7 års ålder få det i sig så är man en ond människa.

Och med tanke på att apotekerskan noga påpekade att jag får använda den MAX, MAX, MAX fem, säger FEM, dagar så är det nog rejäla grejer. (Och jag som bad om någonting svagt... Undrar just vad det "starka" är i så fall.) Luktar något lacknafta så ska det väl fungera i alla fall.

Stötte för övrigt ihop med en bekant häromdagen. En ung man som alltid verkar oerhört energisk, fantastiskt positiv och extremt intresserad och allmänbildad. Dessutom är han väldigt trevlig. Man piggnar liksom till när man pratar med honom. Undrar om han har någon telefonservice. Skulle gärna beställa väckning till, låt oss säga 6.30. Fem minuters samtal med honom på morgonen och jag skulle vara på benen på nolltid!
Eller är det bara ytterligare ett sorgligt försök att ursäkta varför jag inte kommer upp ur sängen så tidigt som jag borde? "Jo, fröken, jag skulle gå upp i tid, men jag hade ingen pigg människa att prata med."

Man kan engagera sig i det mesta

Pratade med en kompis i telefon. Och pratade. Och pratade. Även om hennes sambo menar att vi bara tjattrar, så är det faktiskt egentligen så att vi utbyter viktig information. Hävdar vi.

En del av kvällens samtalsämne: Bonde söker fru. Diskussion om vissa av deltagarnas för- och nackdelar.

Helt naturligt att diskutera tv-serier, kanske.

Det skrämmande: varken hon eller jag har sett, eller kan se tv-programmet i fråga.

Slutsats: det vill jag inte ens tänka på.

Jo, jag blev insläppt.

Det var ljussättningen som först avslöjade var festen ägde rum. En lila strålkastare mot fasade lät oss förstå vilket hus det var. Richard var redan där när vi kom, och under de kommande 15 minuterna var vi ett litet gäng som samlades och sedan gick in tillsammans. Över marmorgolven utanför entrén kom vi fram till dörrvakterna i stiliga kostymer, sedan in i de första mottagningsrummen. Välklädda människor som minglade i vackra lokaler. Och så musik och drinkar. Som en av killarna sa "Det känns som om man är med i en musikvideo." Mycket träffande.

Det som imponerade mest var dock rummen i sig. Concert Noble byggdes 1873, och efter eventuella utsvävningar åt andra stilar till, så återställdes den ursprungliga utformingen på 1980-talet. Tydligen hålls även baler där, vilket måste vara en fantastisk syn.

Det blir också en överraskande upplevelse att komma in i byggnaden. Från utsidan ser den ut som alla andra hus i Bryssel. Grå och.. tja, inte särskilt spännande. Därför blir effekten av de vackra salarna desto större. En syn man sent glömmer - särskilt om man som jag är svag för inredningar från just sent 1800-tal.

Är det bara jag som fnissar i smyg...

...när jag ser att IKEA:s byxgalge heter Brallis?

Nog för att jag kan säga "brallor" om byxor, men i min värld är en "brallis" faktiskt något helt annat. Har dock bara blivit kallad för det en enda gång: när jag jobbade extra på ICA, och en av de lokala alkisarna/knarkarna var inne och undrade om han måste stryka sina byxor (!) när han tvättat dem.

Jag har ju visserligen fått höra att ordförrådet hos gravt drogberoende ofta fastnar som det var när de blev beroende. Så det kanske bara är dags att inse att vi som associerar ordet brallis med människor av kvinnligt kön är hopplöst ute.

E man en trendy chic, eller hur är det?

Idag blev, lite otippat, en shoppingdag. H hade lovat visa mig en märkesoutlet som hon kände till - Dod har butiker på flera platser i Bryssel, och där kan man alltså hitta finare kläder till normala priser. Tja, om de är fina eller inte får väl smaken avgöra, men det finns i alla fall en hel del att välja på.

Genom en e-postlista för singelfolk som vill träffa nya kompisar i Bryssel hade jag blivit medbjuden på ett releaseparty. Det hela går av stapeln imorgon, och på inbjudningskortet står att klädseln ska vara "trendy chic". Jag utgår ifrån att de kör på en kombination av engelska och franska och alltså menar "trendy/chic", snarare än att alla ska komma utklädda till hippa brudar.

Efter en snabb inventering av garderoben insåg jag snabbt att lämplig underdel redan fanns tillgänglig, men att alla mina överdelar som inte ser ut som om jag är på väg till jobbet är... i ett något förnoppat tillstånd. Så när H ringde nappade jag genast, och förklarade hur läget var.

Resultatet blev en diskret svart ärmlös överdel med detalj vid kragen. Huruvida den är trendig eller inte - ja det vet jag inte - men jag tycker om den! Som Eddie Izzard sa: "When in doubt, wear black."

Dessutom slank det med en riktigt, riktigt fin klänning i blå (fusk)satin. Nu väntar jag bara på inbjudan till nyårsfest så jag får ha den på mig. När kommer posten?

Solen går upp i kyla

Hösten är verkligen här. Gårdagskvällen var relativt ljum, en tjock kofta utanpå tröjan, och man kunde vara ute och promenera utan att frysa. Nu på morgonen verkar nattkylan ha satt sig i väggarna och möblerna. Golvet iskallt, med en kyla som tränger igenom både strumpor och filttofflor. Nästa projekt blir att köpa mattor.

The sun hesitates
below a horizon of
slate blue sky —
warmth withheld.
ur Dawn av Judy Anne

Franska-konversations-gruppen var underbar! Man kommer dit och umgås, fast på franska. Kommer när man vill, går när man vill, måste inte säga ett visst antal meningar eller vara bunden av ett visst ämne. Kunskapsnivåerna varierar. Mycket trevligt! Och tänk så mycket franska det faktiskt blir när de som är där verkligen vill bara prata franska - i motsats till lektionerna, där flera går över till engelska så fort de får chansen.

Regnet det bara öser ner....

... men jag är så torr om både skor och strumpor - jag, sitter faktiskt iinne, och jag går inte ut i regnet och traskar!

Ursäkta det som kan tolkas som en hänvisning till frihetsberövande straff - men det var det jag kom på som faktiskt skulle gå att sjunga till rätt melodi. Andra förslag på textslingor får gärna lämnas i kommentarerna!

Den brysselska regnperioden tycks ha börjat, och då och då står det som spön mot min terrass. Det som skiljer regnet här från det i Stockholm är kanske just detta - att det är sällan några längre stunder av regn. I gengäld kommer de desto oftare.

Så jag är rätt nöjd med att vara inomhus idag. Eventuellt blir det en tur till en franska konversations-grupp ikväll. Fram tills dess: uppsatsarbete. Har fått några allmänna utskick om utlysning av doktorandplatser i etnologi, och det blåser lite liv i elden igen - även om lågan flämtar ibland.

Mr. Holmes

Dagens bästa:

"Well, the thought of having your throat torn out by some monster is not likely to make ou very gay, Dr. Watson."

ur filmen The Scarlet Claw från 1942 - där Holmes på slutet får citera Churchull, och prisa Kanada som länken mellan USA och "moderlandet" Storbritannien.

Det är underbart...

Välkommen höst!

Hösten regerar! (Eller hur är det man säger på ungdomsspråk?)

Fram med stearinljus och varm choklad, långa kjolar, tjocka strumpbyxor och den röda kappan jag tycker så mycket om.

Nackdel: det blir kallt att sitta på balkongen med ett glas rödvin i skymningen. Fast i stället kan man ta med sig en bok, smita in på ett mysigt kafé, och låtsas vara djup och intellektuell medan man funderar på om man kanske ska ta en chokladbakelse till kaffet.